Blogginlägg

Covers: Pete Yorn

PETE YORN: Pete Yorn sings the Classics (Shelly Music, 2021)

DET ÄR EN KONST ATT TOLKA ANDRAS låtar med stil och trovärdighet. Att göra en cover som låter som att man faktiskt har skrivit den själv skvallrar ofta om hög klass på tolkarens eget material. Amerikanen Pete Yorn har visat en personlig högsta singer/songwriter nivå med klassisk elegant pop med en vass rock'n'roll vinkling på samtliga sina album sedan tidigt 2000-tal.
   Bland sina hela tio album, inklusive duoskivan ”Break up” med Scarlett Johansson som jag placerade på årsbästalistan 2009, finns också förra årets färska coveralbum "Pete Yorn Sings The Classics" som inte skäms i Yorns minst sagt granna diskografi.
   Yorn är i första hand en artist som skriver sitt eget material men han har vid flera tillfällen gjort sig känd med att framföra även covers. På två tributeskivor, som hyllade Bruce Springsteen och Warren Zevon, sjöng han ”New York City serenade” respektive ”Splendid isolation” med den personliga äran i behåll.
   Bakom den inte så upphetsande albumtiteln ”...sing the classics” döljer sig en häftig blandning av låtar, rock- och poplåtar, en filmlåt och på slutet en femstjärnig evergreen. Det slutgiltiga resultatet, med både förutsägbara låtar och förväntade hits, är mycket bättre än raden av låtar först ger sken av.
   Produktionen har beskrivits som hemmagjord men är i mina öron professionellt godkänd och gränsar aldrig till det primitivt enkla. Anspråkslös poprock på en särdeles njutbar nivå.
   Covers på Beach Boys-låtar ligger tydligen i tiden på Håkans Pop, förra veckan bjöd paret Jeff Beck/Johnny Depp på hela tre om man räknar in Dennis Wilson-låten, och Yorns försök att kopiera California-gruppens stämsång i ”Surfer girl” är helt okej utan att vara fantastisk.
   Inte heller på så pass förutsägbart låtmaterial, tolkningarna av Kirsty MacColls klassiker ”They don't know” och Roxy Musics ”More than this”, går Yorn vilse i sina ambitioner att göra kända låtar på ett personligt sätt utan att förändra originalet.
   Personligen blir jag överraskad av The Stone Roses-låten ”Ten storey love song” som så naturligt passar in i albumets melodiösa poprocksväng. Utan att jag har koll på originalet.
   Men allra mest överraskar det glada blåsarrangemanget på Bob Dylans ”Lay lady lay”, en i original lugn ballad, som här har förvandlats till en uptempo-låt och ekar Herb Alpert och hans Tijuana Brass från sent 60-tal.


Here Comes Your Man (Charles Thompson)
1989. Från albumet "Doolittle" med Pixies.
Lay Lady Lay (Bob Dylan)
1969. Från albumet "Nashville skyline" med låtskrivaren.
Theme from Mahogany (Do You Know Where You're Going To) (Gerry Goffin/Michael Masser)
1973. Singel ("Do You Know Where You're Going To") med Thelma Houston.
They Don’t Know (Kirsty MacColl)
1979. Singel med låtskrivaren.
More Than This (Bryan Ferry)
1982. Singel med Roxy Music.
Surfer Girl (Brian Wilson)
1963. Singel med The Beach Boys.
Ten Storey Love Song (John Squire)
1994. Från albumet "Second coming" med The Stone Roses.
I Am a Rock (Paul Simon)
1965. Från albumet "The Paul Simon songbook" med Paul Simon.
New Age (Lou Reed)
1970. Från albumet "Loaded" med The Velvet Underground.
Moon River (Henry Mancini/Johnny Mercer)
1961. Singel med Henry Mancini and His Orchestra and Chorus.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.