Blogginlägg
Covers: Ane Brun
ANE BRUN: Leave me breathless (Balloon Ranger Recordings, 2017)
NORSKAN ANE BRUN, SOM JAG SÅG LIVE REDAN 2004 och 2005, har en högst personlig stämma som jag ibland vill jämföra med den amerikanska sångerskan Melanie som en gång i tiden låg på hitlistorna. Lika starkt personlig som bräckligt känslig sjunger Ane så det går rysningar genom kroppen och får öronen att tacksamt glädjas. På den här coverskivan, med skimrande versioner av allmänt kända hitlåtar och mindre bekanta melodier, uppträder hon i absolut rätt miljö där hennes röst får sällskap av få instrument och lågmälda arrangemang.
Det är keyboards/synth/stråkar-baserade arrangemang som ofta trollbinder mig som lyssnare. Ibland är det någon cello, piano, akustisk gitarr eller pedal steel som dekorerar de genomgående långsamma arrangemangen. Här är trummor och bas helt uteslutna men det blir inte för ett ögonblick tråkigt eller händelsefattigt. I det helt vackra flödet av musik och en tilldragande röst blir det så personligt och annorlunda att även redan utslitna låtar som ”I want to know what love is”, ”Always on my mind” och ”Show me heaven” (där albumtiteln förekommer) blir som nya konstverk.
Av naturliga skäl, när jag alltid letar spännande och överraskande ögonblick, lyser det här albumet allra mest på de för mig mindre bekanta låtarna som kommer från artister som Nick Cave, Radiohead och Shakespears Sisters när jag kan lyssna utan jämförelser med något annat.
Men naturligtvis är det svårt att inte imponeras av Anes mycket starka versioner av albumets båda Bob Dylan-låtar, ”Girl from the north country”, där en elgitarr (Johan Lindström) oväntat gör entré, och ”Make you feel my love”, där akustisk gitarr, pedal steel och en framträdande cello och inte piano är ledinstrument. En Dylan-låt som aldrig har varit vackrare. Versionen av Joni Mitchells ”Big yellow taxi”, helt accapella, lämnar också långa minnen efter sig. Ane sjunger och körar helt själv.
Det är, som ni kanske förstår, en alldeles blixtrande fin produktion som har gjort Ane Bruns album så förtjusande vacker och extremt underhållande. Jag är glad att jag strax innan jag lyssnade hade köpt nya hörlurar till min mobil, här framträder knivskarpa detaljer som jag inte har hört tidigare. Och jag känner mig en aning lokalpatriotisk när jag konstaterar att Ane Bruns medproducent Anton Sundell är en före detta örebroare. Den ypperlige musikern och producenten Johan Lindström hjälper också till på några spår.
1. I Want To Know What Love Is (Mick Jones)
1984. Singel med Foreigner.
2. Always On My Mind (Mark James/Wayne Thompson/Johnny Christopher)
1972. "You were always on my mind", singel med Gwen McCrae.
3. Unchained Melody (Alex North/Hy Zaret)
1955. Från filmen "Unchained" med Todd Duncan.
4. Hero (Water Afanasieff/Mariah Carey)
1993. Från albumet "Music box" med Mariah Carey.
5. Show Me Heaven (Alan Rackin/Jay Rifkin/Maria McKee)
1990. Singel med Maria McKee.
6. Into My Arms (Nick Cave)
1997. Singel med Nick Cave & the Bad Seeds.
7. Stay (Marcella Levy/Jean Guiot/Siobhan Fahey)
1992. Singel med Shakespears Sister.
8. How To Disappear Completely (Colin and Jonathan Greenwood/Edward O'Brien/Philip Selway/Thomas Yorke)
2000. Från albumet "Kid A" med Radiohead.
9. By Your Side (Paul Denman//Stuart Matthewman/Sade Adu/Andrew Hale)
2000. Singel med Sade.
10. Girl From The North Country (Bob Dylan)
1963. Från albumet "!The freewheelin' Bob Dylan" med låtskrivaren.
11. No Reason To Cry (Tom Petty)
2010. Från albumet "Mojo" med Tom Petty and the Heartbreakers.
12. Right In Time (Lucinda Williams)
1998. Från albumet "Car wheels on a gravel road" med låtskrivaren.
13. Make You Feel My Love (Bob Dylan)
1997. Från albumet "Time out of mind" med låtskrivaren.
14. Big Yellow Taxi (Joni Mitchell)
1970. Från albumet "Ladies of the canyon" med låtskrivaren.
/ Håkan
LIVEALBUM #24: The Inmates
Krönika: Augusti 1988
<< | November 2020 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | ||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 |
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...
Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...
Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: