Blogginlägg
Di leva konsert
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 12/7 2004.
DI LEVA
Kalas, Brunnsparken, Örebro 10/7 2004
Thomas Di Leva, trollkarlen från Gävle, fick äran att avsluta den här sommarens Kalas-evenemang. En sommar som vädermässigt, med regn och blåst, mer liknar höst och årets Kalas-startfält är minst sagt blekt jämfört med tidigare upplagor.
Och Di Leva, som gärna påstår sig stå i nära kontakt med högre makter, kunde inte bidra med vackrare väder.
Den mjuka, mänskliga och nästan velourlena Di Leva var ingen klockren och naturlig final på Kalas-paketet. Efter tempohöjningen med Backyard Babies och den överraskande energiurladdningen från Infinite Mass så fick han inte överraskande svårt att följa upp stämningen med sin sedvanligt medmänskliga framtoning.
I en konsert som handlade om atmosfär, vackra men tomma ord och rutinmässiga versioner av hits plus några starka bidrag från senaste skivan. Inte så mycket hysteri, stor traditionell final eller omtumlande slutpunkt direkt. Och det slutade mycket följdriktigt med en bokstavlig viskning i ”Miraklet”.
Konserten var ett mjukt arrangerat framförande som anpassat en ljum, storslagen sommarkväll hade landat mycket mjukare i mitt hjärta. Nu fick Di Levas vänliga kosmiska poesi stundtals konkurrera med ett hårt regn och när han dessutom gick och skvätte vatten över publiken så var det närmast otaktiskt.
Annars var det mesta sig likt med Di Leva. Han stod där. Som vanligt vänligt leende, som vanligt i mer eller mindre spektakulär klänning och som vanligt laddad med frukter och vattenkanna. På en sobert designad scen där filmer och bilder projicerades på de vita fonderna.
Ett stort och kompetent band hade han i ryggen men utnyttjade knappast medlemmarnas kvalitéer. Den fantastiske rockgitarristen Fredrik Blank, för kvällen i färggrann toppmössa och orange kreation, kom exempelvis helt bort i det stora, eleganta men helt ofarliga soundet.
Även Di Levas Kalas-repertoar hade fallskärmskaraktär med trygghet som ledord. Inga överraskningar förutom snällversionen av ”Dansa din djävul” som avslutning på ”Frukt grönt & vatten”. Men till hans försvar ska sägas att det är svårt att göra något revolutionerande av blott 65 minuter på scen.
Däremot är Di Leva en stor balladsångare. Den mycket känsliga ”Om dig” var fylld av all den dignitet som trollkarlen från Gävle någonsin kan uppbringa.
Thomas Di Leva, sång
Ulf Ivarsson, bas
Christer Björklund, trummor
Andreas Ahlenius, klaviatur
Fredrik Blank, gitarr och sång
Monica Starck, gitarr och sång
Pernilla Andersson, piano och sång
DiLevas låtar:
Även dom har ett hjärta
Vad är frihet?
Själens krigare
Tiden faller
Vi får vingar när vi älskar
Frukt grönt & vatten/Dansa din djävul
Om dig
Rädda livet
Vi har bara varandra
Vem ska jag tro på?
Miraklet
/ Håkan
Hep Stars bok
Det ensidiga cd-lyssnandet är nu ett minne blott
<< | Juli 2004 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | |||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...
Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...
Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...
Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...
Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...
Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...
Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...
Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...
Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...
Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...


Kommentarer till blogginlägget: