Blogginlägg

Ett glatt återseende

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 18/8 1997.

RAJ MONTANA BAND
Alfred Nobel, Karlskoga 16 augusti 1997

Ingen har krävt någon Raj Montana-revival, själv har jag under åren känt ett högst måttligt sug efter Dan Hylanders och Py Bäckmans låtar som regerade 1983-84.
   Däremot fann jag försommarens skiva med deras största ögonblick samlade som tidlös pop utan minsta tillstymmelse av damm och nostalgi. En prestation i dessa frekventa Ã¥terföreningstider.
   Sommarens turné, som travat pÃ¥ utan hysteri eller större uppmärksamhet, närmar sig slutet och sent i lördags kväll spelade de pÃ¥ Alfred Nobel i Karlskoga.
   Gamla popstjärnor är inte stjärnor förevigt, möjligen med undantag för Ulf Lundell, sÃ¥ klubbspelningar fÃ¥r dryga ut den sporadiska spelplanen. Nu var det dock utomhus sÃ¥ visst flög en känsla av deja vu genom luften.
   Ã„ven pÃ¥ scen har Raj Montana kvar bÃ¥de dignitet och glöd. Av musikalisk tyngd och sedvanligt samspel.
   Ett band som inte bara leds av tvÃ¥ scengiganter utan ocksÃ¥ har en extraordinär kör i Anne-Lie Rydé och Tove Naess och musiker som i sanningens namn är fem yrkesproffs av absolut högklass.
   Kanske var det inte lika väloljat som "förr i tiden". Det spelades stundtals fel, strängar brast och orden kom ibland i fel ordning. Men sÃ¥nt förgyller och förstärker nuet och närvaron. Bättre med en brusten gitarrsträng än ett brustet hjärta.
   Tid, plats och miljö, runt midnatt en lördagkväll inför en halvt berusad men absolut pigg och vaken publik, var rörelsefriheten dock begränsad. I den starkt komprimerade repertoaren saknade jag Ã¥tskilliga Dan & Py-klassiker, främst flera av de lugnare, Ã¥terhÃ¥llsamma lÃ¥tarna.
   Ã„ndÃ¥ blev utflykten i den sällsamma Raj Montana-historien som ett glatt Ã¥terseende. Glad och lycklig var ocksÃ¥ kvällens signum. Det här är killar och tjejer som har nära till skrattet och lyckades ocksÃ¥ sprida glädjen bland publiken.
   Och nÃ¥gon ringrost kunde jag inte upptäcka. Med hjälp av Ã¥tskilliga nya fräscha arrangemang, "Jag lever", "Segla pÃ¥ ett moln" (Anne-Lie Rydés paradnummer som blev nattens publikfavorit), en halvakustisk "Höst" och "Svart kaffe" med gitarrintro a la "Wild thing", överlevde bandet nostalgihotet.
   Konserten lyfte musikaliskt direkt och fick i höjd med Anne-Lies evergreen vingar och ett smart medley pÃ¥ tre av Dans uptempolÃ¥tar avslutade ordinarie avdelningen perfekt.
   Sedan fick konsertrepertoaren en inramning av innerlig prägel. Dan inledde med "Roll along...", hans egen hylling till Lowell George, och ett decimerat band framförde som extra extralÃ¥t "Willin'" pÃ¥ ett bÃ¥de spontant och humoristiskt sätt. Allt tillägnat upphovsmannen George och för kvällen ocksÃ¥ Elvis Presley. SÃ¥ dags var den fjärde betygstuppen mycket nära.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.