Blogginlägg
Musiken på min skolavslutning
Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/6 1999.
För att inte ännu en gång bli betraktad som en hopplös nostalgiker så vill jag bestämt påstå att ämnet för dagens krönika är en gåva från Meny-redaktionens unga tillförordnade chef. Temat för dagen är studenten, ett tillstånd som i min generation inte var alla förunnat, och vilken musik som var aktuell vid skolavslutningen.
Vilken musik gav då profil åt 1968? Med blick i backspegeln ett musikaliskt år med ganska solkig guldkant. Ett år med tydlig baksmälla efter 1967 års psykedeliska seans.
En massa one-hit-wonders och dagsländor på världens topplistor. För topplistor var en femtonårings stora rättesnöre via radions regelbundna bevakning. USA-listan på onsdagarna, Englandslistan på torsdagarna och Tio i Topp på lördageftermiddagarna.
LP-formatet hade inte riktigt fått sitt kommersiella fotfäste på försäljningslistorna och singlarna gavs ännu så länge enbart ut i mono. Jag beskriver med andra ord stenåldern: Sverige hade bara en TV-kanal (svartvit dessutom) och högertrafiken var mindre än ett år gammal när jag lämnade det traditionella skolväsendet bakom mig.
Jag ska inte påstå att jag minns allt med exakthet vilken musik som gällde de där sommardagarna 1968. Men när jag med hjälp av några böcker och uppslagsverk färdats drygt trettio år tillbaka i tiden så möts jag av en blandning av total meningslöshet och rena klassiker. Som livet i övrigt alltså:
En mix av allt. Framgångarna för de svenska 60-talsgrupperna Shanes, Hep Stars, Tages, Ola & Janglers och Mascots hade 1968 runnit ut i sanden. Och det var ännu ett år kvar innan svensk pop med respekt kunde framföras på svenska.
Våren 1968 exploderade däremot en nyttig rock'n roll-revival som svar på den sinnesutvidgande och smått flummiga musik som året innan hade regerat. Bill Haleys "Rock around the clock" blev en hit på nytt. Och The Move med "Fire brigade" och Beatles pianodängare "Lady Madonna" fick mig att plocka fram min mors gamla slitna skinnpaj.
Men namn som Louis Armstrong, Engelbert Humperdinck och Flamingokvintetten, som ockuperade listorna, har jag definitivt förträngt från en försommar som dessbättre också gav hits som etsat sig fast för tid och evighet.
Som "Jumpin' Jack Flash" med Stones, "Hurdy gurdy man" med Donovan och "Mrs Robinson" med Simon & Garfunkel.
/ Håkan
”Lai lai”
Pophistoriskt viktig april
| << | April 1999 | >> | ||||
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
| 1 | 2 | 3 | 4 | |||
| 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
| 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
| 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
| 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | ||
Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...
Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...
Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...
Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...
Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...
Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....
Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...
Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker.
Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress.
Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt.
E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: