Blogginlägg
Konsertupplevelse med dubbla intryck
GABRIEL KELLEY
Örebro Ölhall, 9 februari 2018
Konsertlängd: 19:57-21:07 (70 min)
Min plats: Stående vid bardisken ca 5 m från scenen.
DET ÄR ALLTID SPÄNNANDE MED NYA KONSERTLOKALER och för första gången skulle jag på fredagskvällen uppleva en artist uppträda på Örebro Ölhall. Det blev en upplevelse med dubbla intryck. Lokalen är redan från början svår rent akustiskt, högt i tak och en i övrigt hög volymnivå vid både bardisk och bord, med en näst intill osynlig artist sittande på golvet framför publik i trängsel. Det gjorde att koncentrationen sprack och jag kunde inte få någon större uppfattning om det rent musikaliska.
Gabriel Kelley är Jill Johnson-favoriten vars karriär sedan 2015 har pekat uppåt, hans folkmusik av den gamla skolan har fått en överraskande stor publik i Sverige. Inte minst bland den yngre lyssnarskaran vilket vi kunde konstatera bland ölhallens gäster på fredagskvällen. Musikaliskt och sångmässigt är Gabriel med sin akustiska gitarr och munspel en artist av stor personlig prägel vilket jag som sagt inte riktigt kunde uppfatta under den dryga timmen på "scen".
I de inledande lite mer bluesiga låtarna var han som minst originell medan avslutningen med det något mer countrydoftande materialet mer kom till sin rätt. Men jag tycker att det som sagt var svårt att uppfatta de mest detaljerade nyanserna i musiken, de säkert intressanta mellansnacken (på amerikanska fast han pratar flytande svenska) och den uppenbara styrkan i hans melodier. Ett mummel av röster, mer eller mindre engagerade diskussioner (som jag säkert själv deltog i) och den allmänna pratsamma pubatmosfären blev på något sätt kvällens tecken.
Fredagskvällens konsertförväntningar på Gabriel Kelley förvandlades till ett socialt möte i pubmiljö där jag mellan Newcastle Brown Ale-sväljarna hamnade i den ena diskussionen efter den andra utan att se någonting och dessvärre väldigt flyktigt höra konsertartisten. Därför blev mötet med vänner som Mona, Peter, Tåte, Birgitta, min fru Carina naturligtvis, Thomas, Torbjörn, Susanne, Anders, Erika, Tommy, Gunnar och för ett litet kort ögonblick Olle kvällens stora behållning.
/ Håkan
I min skivhylla: Steve Gibbons Band
Berättelserna landar i verkligheten
<< | Februari 2018 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | |||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 |
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...


Kommentarer till blogginlägget: