Blogginlägg

Dags för femte upplagan av Folk at Heart

Två dygn av folkmusik i alla dess former väntar.

NYTT ÅR OCH SOM VANLIGT NYA FRÄSCHA UPPLEVELSER i sikte. 2018 startar traditionsenligt i januari med Folk at Heart, musikfestivalen som arrangeras på ett hotell i Örebro under två dygn (5-6 januari). Festivalen firar fem år och Håkans Pop är som vanligt på plats, den här gången på Scandic Väst, och ska i möjligaste mån försöka rapportera om all slags musik och övriga upplevelser från både stora lokaler och små hotellrum.
   72 olika band och artister är anmälda till årets festival vilket betyder att jag omöjligt kommer att kunna leverera en heltäckande festivalrapportering men ändå finns en ambition att presentera både smått och gott i ett oplanerat flöde. Jag har ännu inte bekantat mig med årets festivalprogram men ska de närmaste dagarna försöka analysera och därefter möjligtvis kunna ge tips och råd på artister och grupper ur det stora utbudet.
   Folk at Heart, som startade 2014, arrangeras alltså för femte gången. Efter fyra mer eller mindre framgångsrika festivaler på Scandic Grand i det centrala Örebro har årets upplaga tvingats flytta till Scandic Väst i de västra delarna av Örebro. Ny miljö, nya lokaler och förhoppningsvis nya spännande musikupplevelser.
   Det finns i sammanhanget anledning att blicka tillbaka på tidigare Folk at Heart-festivaler. Ni hittar ett stort antal texter under kategorin "Folk at Heart" i spalten till höger men jag ska ändå försöka mig på en lite kortare sammanfattning av mina egna upplevelser.
   I min första text inför premiären Folk at Heart 2014 hade jag förhoppningar om både en bättre värld och en spännande festival med nya grepp. Med facit i hand, fyra år senare, kan vi konstatera att önskemålen bara till hälften gick i uppfyllelse. Medan terrorn under de senaste åren har satt klorna i västvärlden har Folk at Heart växt, populariteten har ökat och blivit en stadigt återkommande följetong och tradition.

Folk at Heart 2014
Första hotellfestivalen var givetvis på förhand ett vågat och djärvt experiment som slutade lyckligt. Festivalförebilden var amerikansk, Folk Alliance, men där över var det ett branschevent vars koncept arrangörerna Anders Damberg och Andreas Svensson tog till Sverige och på svensk mark förädlade till en stor och allmän publiksuccé. Redan på fredagskvällen strömmade folk till premiären och på lördagskvällen konstaterades fullsatt och lapp på luckan.
   Musikaliskt var succén inte mindre. Mer eller mindre etablerade artister, Skånes Richard Lindgren, Mathias Lilja (bild höger), Tullamore Brothers och Niclas Ekholm, trängdes med kommande stjärnor som Mathilda Wahlstedt, Meadows (då under namnet Meadows Ever Bleeding) och Mohlavyr. Men vart har grupperna Country Of Origin och Bafoons, som jag upplevde i trånga hotellrum och spådde en lysande framtid, tagit vägen?
   Bland andra föredömliga minnen från den första Folk at Heart-festivalen är den från hösten innan albumdebuterande gruppen Bagari-Hayes Project och den onekligen överraskande ukuleleorkestern från Fagersta, F*UK.

Folk at Heart 2015
Redan på festivalens andra år var Folk at Heart ett etablerat begrepp som lockade både artister och branschfolk. Representanter för det skånska skivbolaget Rootsy var exempelvis troget på plats under festivalens första år och jag fick 2015 nöjet att avnjuta flera av deras artister, Richard Lindgren var tillbaka och spännande artister som Shoutin' Red (bild vänster) och Basko Believes bjöd på unika framträdanden.
   Rootsy hade också öppna ögon och öron för andra festivalartister. 2014 fastnade de för både Mathias Lilja och Six String Yada och i båda fallen resulterade det i album. 2015 växte ett Rootsy-intresse fram för David Södergrens Hot Five, som premiärspelade på det årets festival, men något riktigt samarbete blev det aldrig. För min egen del såg jag kanske gruppen, som numera går under namnet DSH5 (och finns med i årets festivalprogram), och Lindgren lite för många gånger det året för att kunna upptäcka festivalens bredd och variation på allvar.

Folk at Heart 2016
Samtidigt som utbudet alltid är enormt på Folk at Heart dras jag ibland med i festivalens lättsamma feelgood-känsla där kända (och bra) namn lockar mer än okända. Jag försökte 2016 revanschera mitt torftiga festivalurval från året tidigare men kunde naturligtvis inte motstå Shoutin' Red, Olle Unenge, Mathilda Wahlstedt (bild höger) och Södergens band ännu en gång.
   Men fick också nya favoriter i Roanokeans, de tre välsjungande Örebrokillarna, och Dimpker Brothers glada popmusik. Ad Hoc-Orkestern hade jag missat i två år och fick nu äntligen uppleva alldeles fantastiskt svängande folkmusik på fioler, ståbas, dragspel och banjo med festivalgeneralen Andreas Svensson i spetsen. Då förstod jag att jag aldrig mer ville missa denna vällustiga musikupplevelse.


Ad Hoc-Orkestern presenterar sprudlande svängig folkmusik.

Folk at Heart 2017
Under festivalen förra året tog jag mig i kragen och lät huvudsakligen det okända styra valet av konserter och fick därmed många nya favoriter och spännande upplevelser. Amerikanen Billie Gant var nog festivalens mest rutinerade namn medan Det Är Kärlek, Count Vaseline, David Tallroth och Sébastien Dubé (i olika konstellationer) framförde musik som jag inte brukar lyssna på till vardags.
   Folkmusiken ska enligt festivalen vara dominerande men One Little Mountain, Roanokeans-medlemmen Mattias Bergstedts grupp, var nog det rockigaste och mest elektriska jag har upplevt under åren på Folk at Heart. Kanske i konkurrens med redan nämnda DSH5 fast där förekommer både mandolin och dragspel i arrangemangen. Den här gången fick jag uppleva Karin Wistrand göra ett överraskande inhopp på gruppens konsert.
   Det blev en minst sagt händelserik Folk at Heart-upplaga där festivaldebutanterna Majornas 3dje Rote invaderade hela mitt hjärta med sin genuina folkmusik och ofta originalskrivna repertoar. En kvartett som i mitt huvud symboliserar Folk at Hearts hela programidé i ett enda andetag: Folkmusik, originalitet och gott humör.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.