Blogginlägg

Covers: Rickie Lee Jones

RICKIE LEE JONES: It's like this (Artemis, 2000)

RICKIE LEE JONES GAV UT DET HÄR albumet för nästan 20 år sedan. Men hennes brokiga skivkarriär startade redan 1979 när debutalbumet släpptes. Karriären fick väl en del draghjälp av hennes koppling till den redan etablerade artisten och pojkvännen Tom Waits. Men hennes namn uppmärksammades också när Lowell George redan 1978 spelade in hennes låt ”Easy money” till sitt första och enda soloalbum, ”Thanks I'll eat it here” (1979).
   Utan större uppmärksamhet från mig vävde Rickie Lee ihop en mix av jazz, folk och r&b och det var på den tiden musikaliskt inte min kopp av te. Hon har sedan dess utökat det musikaliska språket med både rock, blues, pop och soul och det har inte direkt ökat hennes chanser att lyckas få mina öron intresserade på allvar. Jag har inte lyssnat speciellt intensivt på hennes skivor genom åren men jag har fått känslan att det är jazzmusiken som är hennes stora intresse och där hamnar coveralbumet ”It's like this” mitt i prick.
   Med sin genomgående nasala stämma och en utpräglad jazzig sättning i kompbandet rör innehållet på skivan inte upp några känslor inom mig. Med fylliga akustiska bastoner och ett låtmaterial som övervägande domineras av gamla jazziga klassiker, evergreens, blir mitt lyssnande som en lång händelsefattig raksträcka där jag har svårt att hitta de riktigt intressanta detaljerna.
   Den här skivan har genom åren blivit ganska obskyr (finns exempelvis inte på Spotify) och jag vill gärna uppfatta den som lite smal och udda. Blandningen av dessa urgamla Charlie Chaplin-, George Gershwin- och Hoagy Carmichael-låtar och det lite modernare materialet från Beatles, Steely Dan och Traffic blir en ganska ojämn musikalisk balansgång.
   Det är de avgrundsdjupa tonerna från ståbasen som spelar huvudrollen i arrangemangen och det blir i längden ganska monotont. Men när det sporadiskt dyker upp ett piano, med Ben Folds och Joe Jackson, på några låtar blir det onekligen lite mer händelserikt. Jacksons piano förvandlar versionen av Beatles ”For no one” till skivans höjdpunkt. Kören med Taj Mahal, Dan Hicks och Ben Folds ger plötsligt liv åt ganska utttjatade ”Up a lazy river”. Däremot kan Rickie Lees tolkning av ”Cycles” på inget sätt mäta sig med Frank Sinatras magiska version.


"Show Biz Kids" (Donald Fagen/Walter Becker) – 4:35
1973. Från albumet "Countdown to Ecstasy" med Steely Dan.
"Trouble Man" (Marvin Gaye) – 5:12
1972. Singel med låtskrivaren.
"For No One" (John Lennon/Paul McCartney) – 2:32
1966. Från albumet "Revolver" med The Beatles.
"Smile" (Charlie Chaplin/Geoffrey Parsons/John Turner) – 1:49
1936/1954. Instrumental från filmen "Modern Times"/Singel med Nat King Cole.
"Low Spark Of High Heeled Boys" (Jim Capaldi/Steve Winwood) – 5:13
1971. Från albumet med samma namn med Traffic.
"On The Street Where You Live" (Alan Jay Lerner/Frederick Loewe) – 3:26
1956. Från musikalen "My fair lady" med John Michael King.
"I Can't Get Started" (Vernon Duke, Ira Gershwin) – 4:30
1936. Från teaterproduktionen "Ziegfeld Follies of 1936" med Bob Hope.
"Up A Lazy River" (Hoagy Carmichael/Sidney Arodin) – 2:50
1930. ("(Up a ) Lazy river") Publicerad av Hoagy Carmichael.
"Someone to Watch Over Me" (George Gershwin, Ira Gershwin) – 2:03
1926. Från musikalen "Oh, Kay!" med Gertrude Lawrence.
"Cycles" (J. Gayle Caldwell) – 3:16
1968. Singel med Frank Sinatra.
"One Hand, One Heart" (Leonard Bernstein) – 1:58
1957. Från Broadway-musikalen "West side story".

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.