Blogginlägg

"The great escape"

NORTHERN INDIANS
The great escape
(Rootsy)

På skånska skivbolaget Rootsy återfinns kanske en majoritet av artister och grupper från den södra landsändan. Men de har också under senare år haft en märkvärdig förmåga att scanna av norrländska talanger, Ellen Sundberg, Slow Fox, Landstrom, Willy Clay Band och Favorite Hippies är några namn, och lanserar i denna stund (skivan släpptes igår) en ny intressant duo som härstammar från Piteå.
   Josef Eriksson och John Andersson, som de "norrländska indianerna" heter, har ocksÃ¥ fÃ¥tt hjälp av medproducenten och kompisen Jonas Eriksson och det har resulterat i en mycket homogen skiva i countrypopfacket.
   Inledningen pÃ¥ albumet, första lÃ¥ten "The strangest little fear", är faktiskt snudd pÃ¥ magisk och tangerar soundet som jag runt 1972/73 kallade countryrock. Josef har pÃ¥ den här lÃ¥ten en röst som pÃ¥minner om Don Henley och mycket riktigt hör jag ekot av Eagles första skiva i det torra organiska soundet. En mycket läcker slidegitarr smyger in redan i introt och jag kan nästan se David Lindley bakom instrumentet och sÃ¥ lÃ¥ngt kan skivan ocksÃ¥ jämföras med tidiga Jackson Browne.
   Northern Indians är dock en mer personlig grupp än ovan envisa jämförelser kan ge sken av. Främst genom Josefs lÃ¥tar men ocksÃ¥ arrangemangen som är lyhört försiktiga och lÃ¥ter instrumenten, ofta akustiska, framkalla generöst naturliga toner.
   Ingen skiva i historien har blivit sämre för att den har spelats in snabbt, överarbetade sound har dödat mÃ¥nga karriärer. Nio dagar i januari i Ã¥r räckte gott och väl för att producera "The great escape" och pÃ¥ tre man har det bevisligen handlat om mÃ¥nga pÃ¥lägg men det slutgiltiga resultatet är förbluffande levande och naturligt.
   Skivbolaget vill beskriva Northern Indians som countryfolkpop med poprefränger och pÃ¥ nÃ¥gra lÃ¥tar är det ganska uppenbart. "Talk to me", med klara George Harrison-referenser, och "Chasing ghosts", poppärla men kanske lite för konventionell för min smak, är exempel pÃ¥ det.
   Men "The great escape" har mer variation än sÃ¥. FrÃ¥n enkla avskalade singer/songwriter-lÃ¥tar som "Just like Tokyo", med en ekande elgitarr som överraskning, till större konventionella arrangemang som "You and I together" finns det en genomgÃ¥ende naturlighet i soundet som gör albumet sÃ¥ homogent. Och däremellan pendlar materialet Ã¥t bÃ¥de bluegrass, "We can't win", och en lättsammare form av blues, "Bad city blues".
   I albumets bästa stunder hittar jag parallellerna med klassisk countryrock. "Heartbeats" kombinerar Eagles-influerade körer med ett typiskt Neil Young-tempo och avslutningslÃ¥ten, titellÃ¥ten, skulle i bästa fall kunna vara en outtake frÃ¥n Eagles första skiva...

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.