Blogginlägg

Inte ens Mats är profet i sin egen stad

Bilder: Anders ErkmanGitarristen Henrik Janson.

Mats Ronander hade precis släppt sitt tredje soloalbum, "50/50", och var dessutom aktuell som huvudrollsinnehavare i filmen Sömnen som hade haft premiär i mars. I samband med konserten i Örebro signerade Mats den nya skivan på Åhléns skivavdelning. Radions Jan-Erik Sundqvist hade följt Mats till sin gamla hemstad och gjorde intervjuer och reportage för sitt program.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 30/4 1984.

MATS RONANDER
Brunnsparken, Örebro 27 april 1984

Man blir aldrig profet... Mats Ronander hade svårt att locka de riktigt stora massorna när han besökte sin forna barndomsstad mitt i en solokarriär som pekar spikrakt uppåt. Hans mogna lite krävande rockmusik attraherar inte den unga konventionella parkpubliken och den äldre publiken föredrar tv-soffan.
   Regnbågens kupolliknande lokal är ingen ljudmixares dröm men rutinerade och duktige Björn Lehnberg lyckades förvånansvärt bra med ljudet. Och på scen presterade Mats Ronander med musiker en fin insats, 90 minuter av det bästa han har åstadkommit på skiva.
   Kompmusikerna, som är viktigare än så, var nästan (basisten Sam Bengtsson föredrar att turnera med Carola!) identiska med det täta samspelet på senaste skivan och kompletterade varandra ypperligt.
   I sedvanlig ordning var Hasse Olsson en stor auktoritet bakom klaviaturerna, Åke Sundqvist en kraftfull trummis, Mats "Mackan" Englund en stadig basist och Ronanders gitarrkompanjon Henrik Jansson är en historia för sig.
   I texterna strävar Mats Ronander efter det enkla språket men musikaliskt blir han alltmer raffinerad. Arrangemang som med sin livetyngd i botten ger låtarna dess totala utformning.
   De nya låtarna dominerade, över hälften (åtta av femton) var hämtade från senaste albumet "50/50" som redan tenderar att bli en försäljningssuccé. Det var först i extralåtarna han plockade fram några covers, Eric Claptons "Wonderful tonight" (som förekommer i en kortfattad version i filmen Sömnen) och "It's gonna work out fine".
   Mats Ronander är en monumental scenprofil och fjorton år i strålkastarljuset har givit honom en oövervinnlig rutin som nu håller på att betala sig i form av ett stort genombrott som soloartist.

/ Håkan

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.