Blogginlägg

Innerlighet och personlig poesi

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 13/4 2007.

KONSERT
Aguson
Jonas Larsen Band
Backstage, Örebro 1/4 2007

På den tunna linjen mellan smart marknadsföring och personlig konsert presenterades i söndagskväll två skivaktuella artister. Inför en ovanligt engagerad söndagspublik på Backstage fick Jonas Larsen och Aguson, två verbalt duktiga artister med Kumlarötter, chansen att visa upp sig.
   En artist, Jonas Larsen, har sin skiva ute sedan några månader och den andre, Aguson, har ett album på gång (i september, enligt egen utsago). Men singeln ”Mr Johnssons klagosång”, för övrigt en duett med Plura Jonsson, lovar mycket gott.
   Jonas Larsen, som uppträdde med sitt femmannakomp, har gjort enorma framsteg på sin karriär. Från att sjunga på engelska till att skriva mer personliga svenska texter. På skivan ”Som ett pappersplan mot solen”, som kom för några månader sedan, jämförde jag hans texter och sättet att sjunga med Peter LeMarc men på scen tyckte jag stundtals att hans låtar liknade Jakob Hellmans klassiska pop.
   Larsen ägnade sina 42 minuter på scen uteslutande åt det svenska materialet och framförde faktiskt samtliga nio låtar från albumet fast i en liten annan ordningsföljd. I sound och arrangemang som inte var så modernt hippa, som han själv uttryckte det, utan innehöll mer innerlighet och personlighet. Dessutom var bandet utsökt men tjejrösten lite för lågt mixad för maximalt resultat.
   Aguson, eller Peter Augustsson som han egentligen heter, har en gedigen bakgrund i musikbranschen. Hans år som frontman i gruppen Haddock har jag inte glömt bort men hans nuvarande projekt är betydligt personligare.
   Framför ett band som innehöll både banjo, mandolin och dragspel (spelad av en ung långhårig kille i ”The Haunted”-t-shirt) drog han igång ett mäktigt folkrocksväng som hade ett visst släktskap med både Pogues och Perssons Pack.
   Ett sound som överraskade stort när man tidigare bara har hört hemsidans exempel på singer-songwriter-pop.
   Texterna hade väldigt mycket innehåll och själv var han proppfull med intressanta och spontana mellansnack. Så det blev mycket att smälta på hans timme vid mikrofonen. Men alla detaljer filtrerades genom en vacker ljudbild som innehöll både personlig poesi och hänsynslösa rytmer.

/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.