Blogginlägg

"Lost & gone"

WILDIE
Lost & gone
(Rootsy)

Redan på skivans första ton, den inledande akustiska klangen i gitarrens första sekund, får jag förhoppningar och framförallt, och det är ju en helt egoistisk känsla, träffar den mig rätt i hjärtat samtidigt som öronen uppfattar osedvanligt sympatisk musik. Det är så välspelat, så välsjunget och framförallt välskrivet att jag blir upprymd och glad över att sådan här musik trots allt existerar i ett land som just nu tycks leva i ett artificiellt schlagerrus.
   Jag menar inte välspelad som pÃ¥ en Toto-skiva. Bandet, som är bÃ¥de ett soloprojekt, duo och kvartett, har hittat det egna uttrycket i ett sound som kanske har ett släktskap till americana men är sÃ¥ mycket mer ansprÃ¥kslöst och personligt än sÃ¥.
   Projektet Wildie, jag vet ännu inte hur gruppnamnet uttalas, startades av sÃ¥ngaren och lÃ¥tskrivaren Anders Thorén som med en mängd lÃ¥tar i bagaget träffade indiemusikern Rasmus Svensson, som förutom att han spelar en mängd olika instrument även blev producent för skivan. Ytterligare tvÃ¥ musiker figurerar pÃ¥ bild och med namn pÃ¥ skivomslaget men har inte medverkat pÃ¥ inspelningen. PÃ¥ bara tvÃ¥ man har arrangemang och produktion pÃ¥ skivans tio lÃ¥tar ändÃ¥ ett genomgÃ¥ende naturligt gruppsound av övervägande försiktig prägel.
   Sällan har det första intrycket av en ny skiva varit sÃ¥ lÃ¥nglivat som pÃ¥ "Lost & gone". Även efter sex, sju genomspelningar inspireras jag av lÃ¥tarna och njuter av soundet och numera, ska det erkännas, är det inte mÃ¥nga skivor som överlever den utvecklingen.
   Att inledningsvis blanda in Melodifestivalen i den här recensionen är egentligen helt omotiverat. Wildie tillhör ju en helt annan division med en helt annan ambition än att bara vara underhÃ¥llande eller visuellt vacker. I Wildies fall kan det vara det underliggande vemodet i lÃ¥tarna, det kan vara samspelet mellan levande instrument som aldrig har ambition att bli enbart effekter och det kan vara den samlade ljudbilden som tillsammans med en trygg genuin röst som kan ge bandet en ypperlig sprÃ¥ngbräda till framtiden.
   Skivbolaget Rootsy har ju en uppenbart hypnotisk förmÃ¥ga att fÃ¥nga upp artister och band i den jordnära fÃ¥ran och har ju pÃ¥ senare tid lyckats bra, G2 och Yonder är ju utmärkta exempel, men jag tycker Wildie överträffar de grupperna.
   Första lÃ¥ten, ja. LÃ¥tarna stÃ¥r uppräknade pÃ¥ skivomslaget i en liten annan spelordning och första genomlyssningen blev lite ofokuserad. Men efter ytterligare ett otal lyssningar är lÃ¥ttitlarna pÃ¥ skivan av mindre betydelse och den homogena helheten viktigare.
   "Chopped & stacked" är för övrigt en perfekt förstalÃ¥t som inleds försiktigt och fÃ¥r en lite tuffare fortsättning och utvecklas till skivans kanske starkaste och mest utÃ¥triktade lÃ¥t. Sedan trängs de personliga höjdpunkterna med varandra, bland annat "Making days meet", "Brother", "Silence" och titellÃ¥ten, och det är egentligen bara ett par lÃ¥tar, "Missy" och "Peggy Lou", som melodimässigt sneglar Ã¥t det mer kommersiellt förenklade hÃ¥llet.
   Jag hoppas att jag under de närmaste mÃ¥naderna fÃ¥r höra mer om och av Wildie och via allas läppar till slut fÃ¥r lära mig hur jag ska uttala namnet pÃ¥ bandet.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.