Blogginlägg

"Sundown on a lemon tree"

RICHARD LINDGREN
Sundown on a lemon tree
(Rootsy)

Skåningen Richards senaste skiva, "Driftwood (the 309 sessions)", var inspirerad, skriven och inspelad i Örebro. Nya skivan är på ett liknande sätt resultatet av en resa i den andra riktningen, till Italien. I februari i år turnerade Richard i norra Italien och det har satt djupa spår i hans sedvanligt personliga texter på albumets sex originallåtar. Men det är coverlåtarna som till stor del har påverkat skivans musikaliskt tidlösa framtoning.
   Den här gÃ¥ngen har Richard spelat in skivan med nya och gamla ansikten sÃ¥ gott som live i en replokal pÃ¥ gamla väster i Malmö under tvÃ¥ dagar denna höst. NÃ¥gra lÃ¥tar har jag redan hört minst en gÃ¥ng live och här klarnar konceptet för det som har blivit skivans genomgÃ¥ende sound.
   Här finns covers med gamla anor, den äldsta är frÃ¥n 1854(!), och arrangemangen lÃ¥ter mÃ¥nga gÃ¥nger lika Ã¥lderstigna och traditionella som originalen. Richards ambition har nog varit att göra en skiva av just klassiskt och tidsmässigt obegränsat snitt helt utan nÃ¥gon som helst koppling till dagens kommersiellt populära musik. Hurra för det!
   Richards sedvanliga vemod i texterna finns där i vanlig ordning, stÃ¥basens tunga toner fÃ¥r den här lyssnaren att tänka pÃ¥ lÃ¥gmäld jazz, pianistens flera lÃ¥ngsamma insatser skickar iväg analysen Ã¥t samma hÃ¥ll och saxofonens ansprÃ¥kslösa sound är som en utandning. Allt har sedan tillsammans givit hela skivan ett musikaliskt sammanhÃ¥llande tema och en soundmässig helhet.
   Jag tror att coverlÃ¥tarna, frÃ¥n bland annat klassiska lÃ¥tskrivare som Jimmie Rodgers och Stephen Foster, och deras historiska värde har markerat tonen där Richard nÃ¥gonstans har fÃ¥ngat känslan i sitt eget skrivande.
   Dean Martins gamla "Return to me" är en fräck flört med Italien och med den tämligen berömda "Danny boy" siktar väl Richard pÃ¥ hela världen. Just dÃ¥ är han som minst personlig pÃ¥ den här skivan. "My blue-eyed Jane" och "Hard times", coverlÃ¥tar med en viss Bob Dylan-relation, tangerar Richards musikaliska värld lite mer naturligt.
   Men det är givetvis pÃ¥ hans eget originalmaterial som Richard Lindgren är som mest intressant och inte överraskande mest personlig pÃ¥ den här skivan. I det lÃ¥ngsamma tempot har han ännu en gÃ¥ng hittat sina melodier som sedan med smÃ¥ medel och ansprÃ¥kslösa men naturliga arrangemang formas till tidlös musik.
   TitellÃ¥ten och "A long time ago" är den här skivans Lindgren-klassiker men "If I ever walked away" är inte lÃ¥ngt efter. Om det finns 99 sätt att skriva en kärlekstext sÃ¥ har Richard nu skrivit den hundrade.
   De folkmusikaliska influenserna är i allra högsta grad levande pÃ¥ "Hobo and Marina" och kan vara resultatet av Ã¥terkommande möten med de "irländska" vännerna i Örebro. "Song for Claudia" är ännu en i raden av Richards självbiografiska texter utan att ha nÃ¥gon speciellt framträdande melodi.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.