Blogginlägg

Bandet blandade friskt med material från båda sina album

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 21/5 2007.

KONSERT
Shout Out Louds
Satin/Klubb Smart, Örebro 19/5 2007

Det var en lördagskväll laddad för publiksuccé, en musikaliskt förväntansfull afton och en i övrigt glad konsertkväll. Och jag tror konserten med Shout Out Louds infriades i nästan alla kategorier.
   Gruppen får väl just nu anses tillhöra landets mer kända och mest populära. Ändå gjorde de ingen stor entré på Satins ogästvänliga scen när de kraftigt försenade, efter halv ett, klättrade och kravlade sig över staketet till tonerna av den instrumentala titellåten på senaste skivan.
   Inte heller i övrigt, såväl scenmässigt som visuellt, utstrålade Shout Out Louds internationella framgångar. De är snarare en anspråkslös rockkvintett med en förhållandevis stor majoritet fantastiska låtar och en röst (Adam Olenius) som tillsammans bildar ett påtagligt vinnande sound.
   Bandets senaste skiva är ingen klockren platta utan svackor men på scen i lördagsnatt växte de mindre profilerade låtarna ut något och repertoaren framstod plötsligt som mycket jämnare.
När gruppen dessutom valde att välja och vraka från båda deras album blev det inte överraskande en tämligen stark liverepertoar som ingen konsert på en högst begränsad scen kunde ta udden av.
   Adam Olenius beklagande och personliga stämma i låtar som blandar melankoli och berusande glada rytmer gör Shout Out Louds till något mycket personligt. Som får amerikanerna att jämföra bandet med The Hives. Men riktigt så sanslöst svängiga är inte Shout Out Louds ty frontmannen Olenius äger inte Howlin Pelles medfödda karisma och inte heller finns energin i dagens Shout Out Louds.
   Däremot har bandet en varierad musikalisk själ som faktiskt tar sig ut till publiken av helt musikaliska skäl och där förvaltar sitt klassiskt melodiska arv. Plus att energin i många av deras mest populära låtar skapar öppna dörrar för bandet mot en publik som verkligen älskade bandet.
   Bandet blandade alltså friskt material från båda deras album och det resulterade i en tämligen stark repertoar vars helhet framstår som mycket starkare än någon av deras skivor faktiskt. Men så blir det ofta när nya band med få skivor att marknadsföra plötsligt blommar ut på scen.
   Bandets konsert kunde ha varit en större karismatisk upplevelse men där, tror jag, den trånga scenen förhindrade några vidlyftiga ambitioner. Men låtmässigt och musikaliskt innehöll konserten en mängd delikata detaljer som slår det mesta av årets konserter.
   Som det mäktiga slutet med extralåtarna. Där bandet först verkligen anstränger sig för att dämpa stämningen i långa instrumentala, nästan symfonirockiga, sekvenser för att sedan explodera i ”Very loud” med tydliga ”My Sharona”-referenser.

/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.