Blogginlägg

Andra halvan av konserten blev något mycket minnesvärt

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 8/6 2007.

KONSERT
Laakso
Deedfestivalen, Örebro 6/6 2007

Inom ett primitivt inhägnat område på en anspråkslös bakgård gjorde Laakso, med tanke på de spartanska förutsättningarna, en alldeles lysande insats inför några hundra unga människor.
Deedfestivalen, ett alldeles förträffligt initiativ i konserternas Örebro, blev väl inte den folkfest jag hade hoppats på. Däremot en exklusiv chans för den unga publiken att få uppleva ett hett och intressant svenskt band för en billig penning. Efter tre personliga skivor är det dags att ta Laakso på fullt allvar men då svek majoriteten av deras vanliga publik.
   Den hårt jobbande gruppen inledde på ett klassiskt traditionellt sätt med första låten från senaste albumet, ”Worst case scenario”, och det var naturligtvis lika imponerande live som på skiva. Sommarkvällen var så dags kanske lite för ljus för att gruppen redan där skulle fånga konsertmagin.
   Däremot visade gruppmedlemmarna redan från start vilka ypperliga musiker de är. Trummisen Lars Skoglund, med Örebrorötter, var en fenomenal taktpinne, och frontpersonen och sångaren Markus Krunegård var ju även duktig gitarrist utan att på något sätt vara ekvilibristisk.
   Som sångare balanserade Krunegård däremot på slak lina när han tog sig igenom de uppenbart svårsjungna passagerna i många låtar. Där han ofta bröt av mitt i låten, pratade och berättade för att sedan effektfullt ge låten mer energi och en fantastisk avslutning.
   När skymningen sedan visade sig från sin bästa sida höjdes konsertkvalitén ytterligare. När konsertljudet då hade funnit sina finaste nivåer stod jag inte direkt och saknade den stökiga och trånga klubbgigatmosfären en enda sekund.
   Det var under den andra halvan av konserten som konserten förvandlades från en mycket positiv upplevelse till något mycket minnesvärt. Med hjälp av den effektiva övergången från ”Fight the fight” till ”Aussie girl”, de fina balladerna ”Västerbron” (nu med replikerna på svenska) och ”Italy vs Helsinki” och den energiska finalen med ”High drama” och ”In my blood” blev Laakso-konserten något utöver det vanliga.

/ Håkan

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.