Blogginlägg

En mindre dansk Kim Larsen

När Kim Larsen kom till Örebro för andra gången tillsammans med sitt amerikanska kompband Jungle Dreams (1981 var de här också) var jag inte alls medveten om att de bara exakt en vecka senare skulle agera uppvärmare åt Rolling Stones. Men samarbetet mellan Larsen och USA-killarna var på upphällningen ty Stones-konserten blev Larsen/Jungle Dreams blev den sista tillsammans.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 12/6 1982.

KIM LARSEN & JUNGLE DREAMS
Brunnsparken, Örebro 10 juni 1982

Kim Larsen är alltid ett välkommet namn i Örebro. I Brunnsparken på torsdagskvällen var det fjärde gången han gästade stan och ett välfyllt Regnbågen. Främst publik som gillade honom redan i Gasolin och hans första soloskivor då han fortfarande sjöng på sitt klingande danska tungomål.
   Numera bor Kim i New York, sjunger sina nyskrivna låtar uteslutande på engelska och kompas av ett helamerikanskt band. Miljön och förutsättningarna har onekligen påverkat Kim Larsen.
   Med bara två undantag, på 85 minuter, sjöng han helt på engelska där det övervägande materialet var hämtat från hans "Jungle dreams"-album, en syntdominerad skiva som inte ger Kim full rättvisa. Dock är låtarna i sina scenversioner både tyngre och mindre klaviaturbaserade.
   Amerikanska kompgruppen Jungle Dreams var förra året ett ganska färglöst gäng som nu, med mer rutin och mer samarbete med Kim, visade sig vara riktigt habila musiker. Klaviaturkillen Joe Delias tidigare dominans var nedtonad vilket gav gitarristen obegränsade utrymmen för instrumentala utflykter. Ibland svängde det kompromisslöst.
   Kim Larsen idag är ingen nostalgitripp. Det tog 50 minuter innan han hängde på sin akustiska gitarr och i snabb följd drog "This is my life" (i en ny och tyngre dimension), "Lille du" och "Dagen för" och naturligtvis åstadkom kvällens stora publikovationer.
   I övrigt var det en lång och varierad show Kim Larsen bjöd på. Från hårt rockiga låtar, där kompet vågade lite mer och tog ut svängarna föredömligt, till fint melodiösa sånger. Flera nyskrivna låtare som hade den klassiska klangen, bland annat John Lennon-hyllningen "Fly away".
   Allt till en entusiastisk publik som framgångsrikt lyckades få tillbaka Kim Larsen till fyra extralåtar.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.