Blogginlägg

"Wade in the shade"

THE FINGERS
Wade in the shade
(Wild Bird)

The Fingers var på 60-talet (1966-67) ett obskyrt popband från Southend, staden strax utanför London som fostrat så många profilerade artister under decennier tillbaka. Bandet gav ut fyra singlar under sin existens, skivor i pop/psykedelia-genren som idag kostar pengar i beg.branschen, utan att få några stora kommersiella framgångar. Så här i efterhand var The Fingers i ärlighetens namn en parentes mellan de mer kända grupperna The Orioles och Legend där många medlemmar var gemensamma, bland annat Mickey Jupp.
   Det här nyligen utgivna albumet, som har tagit sin titel efter b-sidan pÃ¥ bandets fjärde singel, är en konsert frÃ¥n i höstas med ett tillfälligt Ã¥terförenat The Fingers. Den nygamla versionen av bandet är identiskt med de fem medlemmar som fanns med i den andra upplagan, John Bobin, bas, Bob Clouter, trummor, John Mills, sÃ¥ng och gitarr, Dave Grout, gitarr, och Alan Beecham, keyboards. En kvintett som toppats med gitarristen frÃ¥n The Fingers nästa upplaga, Mo Witham.
   Med andra ord 3/4-delar av legendariska Legend borgar naturligtvis för förväntningar. Men det här bandet hade den här lördagskvällen i september pÃ¥ Riga Music Bar större ambitioner att hellre bjuda pÃ¥ en festlig stund med kända lÃ¥tar än spännande Ã¥terblickar pÃ¥ ett idag svÃ¥rfunnet material.
   Jag är säker pÃ¥ att publiken pÃ¥ plats älskade varje sekund som de sÃ¥g och hörde, och bandet är ju onekligen skickligt och tajt, men behöver vi idag verkligen höra nÃ¥got band upprepa "The letter", "To love somebody" (om än i reggaestuk) och "Summer in the city". DÃ¥ är The Fingers blott ett simpelt och opersonligt, om än professionellt, coverband.
   Blandningen pÃ¥ materialet pÃ¥ skivan, som pendlar mellan lÃ¥tar frÃ¥n 50- till 00-talet, blir stilmässigt en aning tÃ¥lamodskrävande. Som när de i en senare sekvens pÃ¥ konserten/skivan innehÃ¥llsmässigt gÃ¥r frÃ¥n John Fogertys "Déjá vu all over again", Eddie Cochrans "Twenty flight rock", Robert Johnsons blueslÃ¥t "Crossroads" till Bob Dylans "Leopard skin pillbox hat". Visserligen kommer sedan bandets originallÃ¥t/skivans titellÃ¥t, som förklarar nÃ¥got av bandets rötter i pop/psykedeliska-genren, men höjdpunkterna blir alldeles för fÃ¥ och de spännande ögonblicken alldeles för sällan pÃ¥ den här skivan.
   Soundmässigt är majoriteten av de 16 lÃ¥tarna plus ett rock'n'roll-medley helt godkänt fast det i vissa sekvenser, exempelvis Lovin' Spoonfuls "You didn't have to be so nice" och Eagles "Peaceful easy feeling", blir en aning snällt och dansbandsaktigt.

Skivan går att beställa på http://www.mickeyjupp.com/.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.