Blogginlägg

Värmen kom från väster

                                                            Foto: Jan-Ola Sjöberg
Dale Watson och hans band, Mike Bernal och Chris Crepps,
på Clarion Hotel i Örebro.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 26/1 2012.

KONSERT
Dale Watson
Clarion Hotel, Örebro 24 januari 2012
Konsertlängd: 20:15-21:35 och 22:11-23:24 (154 minuter)
Min plats: Stående ca 7 meter rakt framför scenen.

Strikt traditionell, förutsägbar och ytlig countrymusik har genom alla tider givit mig smått allergiska besvär. Har ofta uppfattat den som tråkig i sin gammalmodigt hederliga form.
Konserten med Dale Watson var något helt annat. Ganska långt från tradition och upprepade hjulspår. Han såg ut som en tämligen stilenlig countryartist, välkammad och med en mörk välansad barytonröst. På skiva kan hans musik ofta passera som en välbekant gungig form av countrymusik men den här kvällen glödde gitarren och publikkontakten var total. Dale visade sig vara en gitarrvirtuos utan åthävor.
   Live i Clarion Hotels foajé blev det just väldigt levande. Med kött, blod, naturlig och avväpnande närvaro som viktigaste ingredienser. Där texterna var pÃ¥ allvar och ingen Nashville-relaterad sÃ¥popera. Med sitt lilla koncentrerade men mycket tajta komp pÃ¥ stÃ¥bas (Chris Crepps) och trummor (Mike Bernal), som gÃ¥r under gruppnamnet The Texas Two (en parafras pÃ¥ Johnny Cashs klassiska kompband Tennessee Two), lÃ¥g de musikaliska referenserna under tisdagskvällens konsert huvudsakligen närmare Elvis Presley och en tidig Cash än country.
   Dale och hans lilla band spelade in sitt senaste album just i Memphis Sun Studio och har där fÃ¥ngat den rena, avskalade, jordnära och väldigt svängiga rytmen som egentligen är grunden till all levande musik inom bÃ¥de rock och country. Och live med Dale blev det än mer tydligt, än mer fysiskt imponerande och en än mer underhÃ¥llande konsertupplevelse.
   Ja, upplevelsen i tisdagskväll blev sannerligen gränslös ty det vi pÃ¥ facksprÃ¥k brukar kalla setlist, konsertlÃ¥tarna, blev i stort sett en enda lÃ¥ng önskelista frÃ¥n närvarande fans som initierat slängde ur sig specifika lÃ¥ttitlar. Och Dale tog nästan allt pÃ¥ studs, förutom nÃ¥gra covers han inte kunde texten till, pratade och kommunicerade med publiken och levererade sedan allt snudd pÃ¥ perfekt.
   De lÃ¥nga spontana, och dÃ¥ menar jag helt spontana, mellansnacken var ocksÃ¥ extremt underhÃ¥llande men var naturligtvis förödande för den musikaliska rytmen i konserten. Inte heller gav alla covers Dale Watson full rättvisa som artist men pekade pÃ¥ viktiga influenser som Merle Haggard och Hank Williams. Men Beatles-lÃ¥ten "I've just seen a face" (som sjöngs av basisten), och "Ring of fire" var fina höjdpunkter.
   Jag har som sagt sett konserter pÃ¥ högre musikalisk nivÃ¥ men den gränslöst spontana atmosfären som Dale trollade fram i det vinterkalla Örebro under dryga tvÃ¥ och en halv timme i tisdagskväll var nÃ¥got oförglömligt. En kväll när värmen kom frÃ¥n väster, lÃ¥ngt västerut.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.