Blogginlägg

Covers: Hindu Love Gods

HINDU LOVE GODS: Hindu Love Gods (Giant/Reprise, 1990)

Världens bästa hobbyorkester? Världens mest intressanta coverband? ¾-delar av R.E.M. möter Warren Zevon och kör tämligen spontant igenom tio covers, med tyngdpunkt på blues, och det låter ändå inspirerat och inte slarvigt. "Det tog lika lång tid att spela in skivan som det tar att lyssna på den", har någon uttryckt det.
   Bakom det här spännande men anonyma gruppnamnet och ett osedvanligt hemligt skivomslag döljer sig alltså en kvartett etablerade namn. Gruppen/namnet uppstod redan 1984, först med Bryan Cook (mindre känd Athens-musiker) som sångare innan Warren Zevon kom in i bilden. Gav ut en lågprofilerad singel med både Cook och Zevon men det var först 1986 som gruppen, lite mer på allvar, spelade in den här skivan. Hade vid inspelningstillfället dock inga ambitioner att ge ut skivan.
   Allt hände under inspelningarna av Warren Zevons comebackskiva ”Sentimental hygiene” där herrar Peter Buck, gitarr, Mike Mills, trummor, och Bill Berry, bas, medverkar på åtta spår. På ledig studiotid på nattetid spelade de in de här låtarna och de har uppenbart haft väldigt kul och avslappnat i studion mellan de betydligt mer seriösa inspelningarna till Zevon-skivan.
   Zevon sjunger förvånansvärt bra och starkt och de begåvade R.E.M.-killarna spelar just så följsamt och tajt som namnen utlovar. Jag är ingen utpräglad bluesfantast och hade säkert gillat skivan ännu mer om så varit fallet. Ändå kan jag inte undgå att imponeras av den avslappnade stämningen och de levande versionerna av de gamla låtarna.
   Peter Buck exploderar stundtals med några mycket fina gitarrsolon och tar faktiskt upp kampen med Clapton på hans eget område. Medan Zevon ibland grymtar som den bäste Muddy Waters.
   Det är låtarna på albumet som inte är typiskt bluesiga som imponerar mest på mig. Som även fick den största uppmärksamheten när skivan släpptes. Deras tolkning av Princes ”Raspberry beret” är oerhört stark, nästan som en konventionell Warren Zevon-låt, och countrytakterna i Johnny Hortons ”I’m a one woman man” är mycket fina tillsammans med den akustiska gitarren och munspelet.
   De här spontana inspelningarna var alltså aldrig menade att ges ut på skiva. Zevons dåvarande skivbolag Virgin var ointresserade och det dröjde till 1990, när Zevon fått sparken efter den minst sagt katastrofala skivan ”Transverse city” (1989) och skrivit nytt kontrakt med nytt skivbolag, innan ”Hindu loves God”-skivan släpptes.
   Det är väl egentligen bara vid ett tillfälle spontaniteten går överstyr på den här skivan. Det är på den nästan sju minuter långa och suggestiva ”Mannish boy”, en låt där spontana textrader slängs ut och förvandlar allt till en inspelning utan slut och ett oändligt jam i studion. I övrigt är låtarna på skivan koncentrerade och totalinspirerade. Som exempelvis på den avslutande versionen av Woody Guthries ”Vigilante man” med fint munspel och en ytterst välstämd känsla mellan musikerna.

Låtarna:
1."Walkin' Blues" (Robert Johnson) – 4:12
1936. Singel med låtskrivaren.
2."Travelin' Riverside Blues" (Robert Johnson) – 4:02
1937. Singel med låtskrivaren.
3."Raspberry Beret" (Prince) – 3:53
1985. Singel med låtskrivaren.
4."Crosscut Saw" (Fred Ingrahm/Bill Sanders) – 3:06
1941. Singel med Tommy McClennan.
5."Junko Pardner" (Robert Shad) – 2:39
1951. Traditionell låt, ursprungligen "Junker's blues" eller "Junco Partner" som gjordes om av Robert Shad och först inspelad av the Richard Hayes & Edie Sauter band.
6."Mannish Boy" (Ellis McDaniels/Melvin London/McKinley Morganfield) – 6:57
1955. Singel med Muddy Waters.
7."Wang Dang Doodle" (Willie Dixon) – 3:51
1961. Singel med Howlin' Wolf.
8."Battleship Chains" (Terry Anderson) – 3:06
1987. Singel med Georgia Satellites.
9."I'm a One Woman Man" (Tillman Franks/Johnny Horton) – 2:16
1956. Singel med Johnny Horton.
10."Vigilante Man" (Woody Guthrie) – 2:56
1940. Inspelad av låtskrivaren.

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.