Blogginlägg

Staffan Hellstrand bjöd på en generös repertoar

Bilder: Anders Erkman
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/5 2011.

KONSERT
Staffan Hellstrand
Stadsträdgården, Örebro 20/5 2011
Konsertlängd: 19.28-20.05 och 20.35-21.15 (77 min)
Min plats: På en stol vid ett långbord ca 5 meter från scenen,

En bra sång måste vara fundamentet till all showbusiness. Och Staffan Hellstrand behärskar konsten och är den där mycket genuine låtskrivaren som i både text och melodi kan fånga alla med sina sånger. Oavsett arrangemang eller spektakulärt sound. På ett välfyllt växthus på Stadsträdgården, med onekligen övervägande fans i publiken, hade Staffan bara en akustisk gitarr och ett piano som musikalisk hjälp. En bejublad kväll och en stor, stor succé.
   Även i det avskalade och begränsade formatet framstod låtarna som helt naturliga i sammanhanget. Ingen, absolut ingen, saknade exempelvis Fredrik Blanks distade gitarr i ”Kromad, svart”, den framträdande orgeln i ”Bilder av dig”, stråkarna i ”Fanfar” eller dragspelet i ”Romeo i Stocksund”. Och publikens taktfasta handklapp och högljudda allsång i den avslutande ”Lilla fågel blå” gjorde att vi aldrig funderade på blåsarrangemanget som finns på skiva.
   Låtmässigt var det en generös repertoar, med både kända och mindre låtar, Staffan bjöd på i det lilla formatet. Och starka låtar kräver ingen större spektakulär inramning för att gripa tag i lyssnaren. Han satte sig vid pianot vid bara två tillfällen och kanske hade konserten mått bra av en större variation. Han är ingen stor pianist tekniskt sätt men ändå genuint musikalisk för att gå i land med sina instrumentala färdigheter.
   Det gällde även konsertens tre nyskrivna låtar, ”Ensamma tillsammans, ”Hungrig väg” och ”Min pappa” som jag tror att de heter, som inte satte några oerhörda avtryck i minnet men som ändå var typiska alster ur den tidlösa Hellstrand-traditionen. Ibland suggestiva, ibland självbiografiska men alltid med en touch av stor personlighet.
   Det var ingen kväll för scenshow men den sträva lite skeva tonen i mellansnacket gick hem hos fanatikerna. Och musikaliskt var det en oantastlig afton. Den varma, fina och fylliga akustiska tonen i gitarren, som Staffan vid upprepade tillfällen stämde med exakthet, spelade kvällens musikaliska huvudroll och han försökte ibland, efter bästa förmåga, ta ut svängarna och nästan leverera gitarrsolon i några låtar.
   Som i avslutningen på populära ”Precis som du” då ÖSK-tränaren Sixten Boström av en händelse råkade passera utanför växthuset bakom ryggen på fotbollsentusiasten Staffan Hellstrand som en gång i tiden spelade i IFK Nyköping.

Låtarna:
Ensamma tillsammans
Hela vägen hem
Klockan slår sju i Sofia
Marlene
Hungrig väg
Liten pojk som alltid kraschar
Jag i underlandet
Fel sida av vägen
Fanfar
Den första snön
Kromad, svart
Min pappa
Ingen ska få andas
Precis som du
Mehkong whiskey
Bilder av dig
Romeo i Stocksund

Extralåtar:
Spelmannen
Lilla fågel blå

/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.