Blogginlägg

Covers: Anne-Lie Rydé

ANNE-LIE RYDÉ: Prima donna! (Hi Fidelity/EMI, 1994)

Historien bakom Anne-Lie Rydés coverskiva började redan två år innan med skivan före, ”Stulna kyssar” som också var en coverskiva (underbar titel, dessutom) med ett klassiskt och genuint traditionellt sound. Bakom ett underbart elegant omslag, signerat Kjell Andersson, dolde sig flera tidlösa evergreens i något poppiga arrangemang. Som en modern Towa Carson var Anne-Lies namn, efter flera års problem med rösten, återigen på tapeten.
   En av de mest uppmärksammade låtarna på den skivan, en cover på Tovas ”Alla har glömt”, fick låtmässigt stå modell för den här coverskivan som har en helt annan musikalisk struktur. Visserligen har Kjell Andersson ännu en gång gjort omslaget (dock ett av hans mest lättglömda…) men den här gången är det namngivna moderna stylister och folk ansvariga för smink, klänningar och hattar som är viktigare än musikarrangemangen.
   Här raseras den dignitet som skivetiketten Hi Fidelity byggt upp under flera år. Ty hjärnan och inte hjärtat har styrt sound, arrangemang och utformning på ”Prima donna!”. Låtval, Dan Sundqvists produktion och mängder av elektroniska instrument och maskiner har gjort den här skivan till något mycket försumbart.
   Mitt i alla utstuderade tankar med skivan finns en lustig anmärkning på omslaget till skivan: ”OBS! Känsliga personer varnas! Detta fonogram kan innehålla otidsenliga textrader”, vilket tyder på att det trots allt finns humor bakom skivans tillkomst.
   Innehållsmässigt är det däremot ojämnt och långt mellan topparna. Blippande ljud, tunga technorytmer och mängder av effekter sköljer över alla former av originalitet.
   Men det finns som sagt positiva undantag. Inledningen på skivan med ”Leka med elden” har ett häftigt psykedeliskt inspirerat stråkarrangemang, mörka celloinslag som hämtade från Electric Light Orchestras första skiva, som ger ljudbilden en rolig mix av world music, österländska klanger och moderna rytmer.
   Även Eurovisionvinnaren ”Det kan väl inte jag rå för” klarar jämförelsen med France Galls original. Med hjälp av ett läckert deckarsound och stråkar.
   Och Melodifestival-fiaskot ”L som i älskar dej” är helt överraskande en av skivans bästa låtar där Anne-Lies röst tillsammans med det fina gitarrsoundet gör låten full rättvisa.

Låtarna:
1. Leka med elden (Ginny come lately) (Peter Udell/Gary Geld/Allan Forss) (5.31)
1962 Bibi Johns/1962 Brian Hyland.
2. Du vet var jag finns (Peter Himmelstrand) (4.50)
1968 Towa Carson (3:a i Melodifestivalen).
3. Natten har 1000 ögon (Quando Sali De Cuba) (Luis Aguile/Per-Anders Boquist) (3.30)
1968 Country Four (Hit: Jan Öijlers)/1967 Luis Aguile.
4. Alltid nåt som får mej att minnas (Always Something There To Remind Me) (Burt Bacharach/Hal David/Eva Nordström) (3.14)
1965 Lill Lindfors/1963 demo Dionne Warwick.
5. Feber (Fever) (Eddie Cooley/John Davenport/Åke Gerhard) (4.07)
1958 Anita Lindblom/1956 Little Willie John.
6. Det förstår inte du (I just don't understand) (Marijohn Wilkin/Kent Westberry/Ben Hur) (3.33)
1961 Anita Lindblom/1961 Ann-Margret.
7. Vackra sagor är så korta (Io Che Non Vivo Senza Te) (Pino Donaggio/Vito Pallavicini/Stikkan Anderson) (3.33)
1966 Marianne Kock/1965 Pino Donaggio.
8. Det kan väl inte jag rå för (Poupee De Cire, Poupee De Son) (Serge Gainsbourg/Bengt Sten) (2.43)
1965 Gitte Henning/1965 France Gall (Vinnare i Eurovision Song Contest).
9. Det är lugnt och tyst (There's a kind of hush) (Geoff Stephens/Les Reed/Bo-Göran Edling) (3.25)
1967 Towa Carson/1967 Herman's Hermits.
10. L som i Älskar dej (Staffan Ehrling/Kerstin Lindén) (3.49)
1969 Britt Bergström (9:a och utan poäng i Melodifestivalen).
11. Merci Chéri (Merci Chérie) (Udo Jürgens/Thomas Hörbiger/Al Sandström) (4.45)
1966 Östen Warnerbring/1966 Udo Jürgens (Vinnare i Eurovision Song Contest).

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.