Blogginlägg

”Skriet från Medelmarken”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i en kortare version i Nerikes Allehanda 19/11 2010.

Jonas Hjelte
Skriet från Medelmarken
(Alavas)

Jag har recenserat Jonas Larsen, som nu gift sig och heter Hjelte, ett antal gånger tidigare både på skiva och på scen. Han har sina rötter i Kumla men bor numera i Åsa i Halland där han också har spelat in sitt tredje album. Jag har gillat hans tidigare musik men jag känner ett visst vemod när jag tänker tillbaka på mina tidigare recensioner.
   Jag har nästan vid varje tillfälle jämfört hans röst med Peter LeMarc och det är ju en alltför enkel form av bedömning att lite schablonartat dra till med mer eller mindre alltför snabba paralleller för att snabbt kunna beskriva musik, arrangemang och sång. Det känns billigt och långtifrån respektfullt mot en artist att hela tiden sätta en artist i förhållande till någon annan.
   Därför tänkte jag intensivt på att inte fundera på någon annan än Jonas Hjelte, nåja kanske Jonas Larsen, när jag med vidöppna öron lyssnar på ”Skriet från Medelmarken”. Men jag kommer inte undan den här gången heller och tänker positivt att det inte enbart är något negativt att dra paralleller med större och mer kända artister. Jag menar att även Lars Winnerbäck fick tidigt leva med oändliga jämförelser med Ulf Lundell utan att gå under och istället så småningom växa in i rollen som sig själv.
   Parallellerna med Peter LeMarc är alltså än en gång tydliga på en skiva med Jonas, främst i den trygga och mogna rösten, men Jonas kan också skriva låtar med nästan samma storslagna energi. Det finns åtskillliga sånger på ”Skriet från Medelmarken” som i en bättre och mer rättvis värld skulle kunna bli hits i kategorin som på ena sidan gränsar till singer/songwriter och på den andra sidan gränsar till personlig pop.
   Jonas kompas i stort sett av en enda person, närkingen och Enmansorkestern (som han tituleras) Pär Strandberg som spelar allt från trummor via bas och gitarrer till piano/orgel. Levande och naturligt och jag tänker inte för en sekund på att allt är sammanfogat till ett gruppsound på konstgjord väg i en inspelningsstudio.
   ”Den vackraste sången” (testades till Svensktoppen för några veckor sedan), ”Inte längre ung” och ”Röda tunga” bör inte försvinna på ett album med begränsad spridning. Där når Jonas sin kommersiella höjdpunkt medan personliga sånger som ”Anns blues” och ”Jag har börjat fundera” kan betyda mer för Jonas Hjelte som en personlig popartist.

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.