Blogginlägg

Status Quos rock tände packat Idrottshus

Det engelska rockbandet släppte i november 1977 sitt kanske mest uppmärksammade album, "Rockin' all over the world", och befann sig på en lång turné som i januari 1977 nådde Örebro. Där en publik på nästan två tusen personer (1952) mötte upp.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 31/1 1978.

STATUS QUO
Idrottshuset, Örebro 29 januari 1978

John Coghlan, trummor
Rick Parfitt, gitarr och sång
Francis Rossi, gitarr och sång
Alan Lancaster, bas och sång
Andy Bown, keyboards
Bob Young, munspel

Kommer stjärnorna kommer också publiken. Status Quos Örebrokonsert blev en stor och jublande succé både musikaliskt och publikmässigt. Kampfrasen "Quo-woh-oh-woh-oh" ekade taktfast i ett kokande Idrottshus på söndagskvällen.
   Efter den obligatoriska, men absolut inte acceptabla, förseningen gick ridån upp och Status Quos öppenhjärtiga rockmusik smittade av sig på publiken som snabbt förvandlade sittplatserna till ståplatser.
   Bandet gav sina något likartade rocklåtar på skiva oanade proportioner på scen. Ett rejält hantverk som i sina bästa stunder också var väldigt effektivt. Grep fysiskt tag i åhörarna.
   Den medvetna publiken var hela tiden med på noterna och kommunikationen mellan Francis Rossi och de främsta bänkraderna blev ett givet samspel och atmosfären var den bästa på flera år vid en rockkonsert i Örebro.
   Den nya vågens introduktion trodde man skulle stjäla publik från Quo men så verkar inte vara fallet. De spelade samma gamla traditionella och hårda rock och i de publikfriande stampa loss-låtarna svängde det oavbrutet och kompromisslöst. Ibland nästan monotont men det var rock och det var show på bästa internationella nivå.
   Det var maffiga och massiva inramningar av alla låtarna. Som framkallade en extatisk lycka i publiken som medvetet sjöng, klappade, skrek, stampade,, dansade och visslade med i de välkända låtarna.
   Gruppen kompletterades på scen av Andy Bown på klaviaturinstrument som dock dränktes i gitarrdånet från herrar Rossi och Rick Parfitt. Även managern Bob Young medverkade sporadiskt på munspel.
   Men det var kring Status Quos tre bra sångare det mesta hände. Basisten Alan Lancaster visade sig ha en charmerande röst.
   Precis som hos de stora monumentala grupperna var showen också en visuell upplevelse. Speglar, projektorer, rökutveckling och vindmaskin var några hjälpmedel.
   Det var alltså en tillfredsställd publik som lämnade den luftsnåla lokalen efter en energiladdad konsert som pågick i en timme och tre kvart där Status Quo bjöd rikligt på sig själva. Inför en nöjd och troligen också svettig publik. Energin som kastades ut från scenen spred sig nämligen snabbt bland publiken och den avslutande "Bye bye Johnny" med tillhörande allsång var en mäktig final på en mäktig rockkonsert med dessa rockmusikens missionärer, Status Quo.

Låtarna:
Caroline
Roll over lay down
Backwater
Rockers rollin
Is there a better way
You don´t own me
Hold you back
Rockin all over the world
Dirty water
4500 times
Big fat mama
Don´t waste my time
Roadhouse blues
Rain
Down down
Drumsolo
Bye bye Johnny

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.