Blogginlägg från 2010-03-07

Ett oplanerat stopp på vägen hem

Postad: 2010-03-07 20:10
Kategori: Blogg

KONSERT
JOHN LINDBERG TRIO
The Buddy Holly Bar, Örebro 6 mars 2010
Konsertlängd: 23.30-00.42 (72 minuter)
Min plats: ca 4 meter till höger om scenen.


Det här var i allra högsta grad ett spontant konsertbesök, helt oplanerat och egentligen bara ett oväntat stopp på vägen hem efter en fantastisk middag på restaurang, en mellanöl på Bishops Arms och ett kort gästinhopp på Björnstugan där mina vänner Joakim och Gördis stod och dj:ade. Sedan ville jag faktiskt gå hem när min fru Carina nästan tvingade mig att stanna till på Buddy Holly Bar för att våra favoriter från fredagskvällen, John Lindberg Trio, gjorde en helt officiell spelning.
   Jag kanske inte var så svår att övertala, bandet är ju verkligen en fröjd för örat, och det var nära till konsertstart, ingen kö i entrén och lagom med folk i lokalen. Bandet stod redan på scenen och laddade för en sedvanligt explosiv start på konserten.
   Det blev låtmässigt närmast en repris av konserten vi redan upplevt ett dygn tidigare. Fast lite kortare och lite mer opersonlig. Men det berodde mest på lokalen och på publiken som här var på betydligt större festhumör och till viss del ignorerade det som hände på scenen.
   Men även bandet gjorde en mer professionell konsert med lite större fokus på gitarrsolon och show. Men naturligtvis svängde det sanslöst och jag blev ännu en gång medveten om vilken fantastisk trummis Joakim Dunker är, fullt jämförbar med både Terry Williams (Rockpile) och Mats Forsberg (Refreshments).

/ Håkan

”Sånt man egentligen har sett”

Postad: 2010-03-07 09:52
Kategori: Skiv-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 5/3 2010.

Aguson & Östra Ågatan Band
Sånt man egentligen har sett
(Killer Cobra/Sound Pollution)


Har man sett Aguson och för all del hans duktiga kompband Östra Ågatan Band på konsert är det svårt, på gränsen till omöjligt, att på skiva toppa den upplevelsen. Ty Aguson själv, eller Peter Augustsson som han egentligen heter, är ett under av naturlig och sprudlande liveartist som lyfter en konsert, både med låtar och mellansnack, långt över det ordinära.
   På skiva, och då är det enkelt att ta det nya albumet ”Sånt man egentligen har sett” som utmärkt exempel, är det musikaliskt inte lika hejdlöst avväpnande och glatt utan mer eftertänksam vispop.
   Aguson, som kommer från Kumla, delar nu hemstad med Lars Winnerbäcks rötter och vissa vill gärna jämföra de båda låtskrivarna. Både som artister och till sound. Och visst finns det väl ett uppenbart musikaliskt släktskap mellan de två artisterna där båda befinner sig i singer/songwriter-fåran av svenska artister. Men just nu, Aguson är ju så mycket färskare som soloartist, kan man på sin höjd höra likheter mellan dagens Aguson-vispop och de tidiga Winnerbäck-låtarna.
   Den gränslösa och utåtriktade spelglädjen live är på skiva dämpad till väldigt textcentrerade låtar från en genuin låtskrivare. Agusons röst gränsar till den visorienterade trubaduren med personliga texter medan musiken och arrangemangen håller sig på en lättjefull lagom nivå. ”Viktlös”, som råkar vara en titel på en låt här, skulle också kunna vara en beskrivning eller programförklaring på Agusons andra album.
   Texterna är som sagt väldigt eftertänksamma medan musiken låter lite för bra, välproducerad och försiktig för att passa till de ibland vemodiga textraderna. Han når inte riktigt under huden. Svärtan som ibland brukar uppträda hos Winnerbäck, för att återigen dra en parallell, finns inte här.
   Däremot många trygga och fantastiskt välljudande folkpopmelodier där dragspelet, steelgitarren och fiolen möts i korsningen mellan lättsam country och rytmisk folkrock. Akustiskt och mjukpoppigt men ibland blixtrar det till i det trygga lunket. Som rullande elektriska ”Vackla eller stå” där en brutalt vacker trumpet och en läcker vilda västern-gitarr dekorerar snyggt. Eller i bluesmunspelet som dominerar den rytmiska ”Stackars Johnny”.
   Ändå är det de glatt svängiga låtarna som är skivans signatur och det är svårt att tycka illa om den inledande ”En god prognos”, den tydligt hitinriktade ”Östra Ågatan Strand”, den Lasse Lindh-aktiga popmusiken i ”Socker i sår” och den avslutande mäktiga balladen ”Östra Ågatan Band”.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (63)
Blogg (531)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Krönikor (189)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (178)
Örebro (96)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Mars 2010 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31        

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.