Blogginlägg

”Driving rain”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/11 2001.

PAUL McCARTNEY
Driving rain
(EMI)

En av världens största melodisnickrare har (tillfälligt?) förlorat sin gudabenådade gåva. De två låtar han här har skrivit med sonen James har så otydlig struktur att jag misstänker att de skrevs samtidigt som de spelades in.
   De senaste årens engagemang i klassisk musik, poesi, måleri och inte minst kärleken har nu splittrat den gode Paul som på måndag levererar en skiva av uppseendeväckande medioker och ojämn kvalité.
   "Driving rain" är givetvis en hyfsad skiva efter konventionella mått mätt. Men är man en före detta Beatles-medlem och har en tidvis fantastisk solokarriär på över 30 år bakom sig får man stå ut med höga krav och enorma önskemål att hela tiden vara på topp.
   Drygt 67 minuter med både pop, snälla ballader, rock, instrumentala sekvenser och till och med experimentella inslag. Men det pendlar påfrestande mellan hackat och malet.
   Min favorit-McCartney är spontan, live i studion, starka melodier och utan pretentiösa inslag. Det är bara ibland som Paul tillfredställer mina önskemål. "Lonely road", "Your way", "I do" och "Tiny bubble" har de anspråkslösa ingredienserna.
   Medan "Spinning on an axis", där basisten i McCartney får helt funkigt spelrum, och experimentella "Rinse the raindrops", tio minuter och tolv textrader, känns allt annat än intressanta.
   Och de riktigt storslagna melodierna är få och sporadiska. Det oändliga temat på första singeln och balladen "From a lover to a friend" känns redan utnött medan "Your loving flame" är en bättre och fräschare variant på kombinationen ballad/kärlekstext.
   Enda låten det riktigt slår gnistor om är "Magic" som är både enkel, maffig och genial.

/ Håkan

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.