Blogginlägg

”Vi som aldrig landat”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 17/2 2004.

Patrik Isaksson
Vi som aldrig landat
(Columbia/Sony)

Nu har stunden kommit till Patrik Isakssons viktigaste beslut: Ska han bli en lättglömd two-hit-wonder eller vill han gå vidare, utvecklas och ta chanser.
   Med facit hand, nya skivan, lutar det dessvärre åt det negativa hållet. Allt är bäst som det var och mitt mål är att bli mycket spelad på Radio Rix, tycks han tänka.
   För det har inte hänt så mycket på hans tre album. Att följa upp sin förhållandevis framgångsrika debut med en snarlik skiva är väl ett godkänt koncept men nu verkar hans musikaliska bana vara lika beige som hans skjorta.
   Och då är jag i själva verket inte alls så missnöjd med varken texter eller melodier. Däremot är produktionen, Peter Kvint är ny producent, så sanslöst insmickrande med tungt lastade arrangemang, körer, stråkar och många instrument, att den inte lämnar över något till lyssnarens fantasi.
   Musikaliskt är det antingen blekt och lättsmält eller tredje gradens stölder från E Street Band eller Meatloaf.
   Här finns starka texter, uppbrott och olycklig kärlek, som helt försvinner i det radiovänliga soundet. Och det känns som om Patriks ambitioner som textförfattare slarvas bort rejält på den här skivan.
   Här skulle han ha kunnat lärt sig mycket av Peter LeMarc, som faktiskt skrivit en text tillsammans med Patrik på den här skivan, och hans senaste skiva där arrangemangen är så lågmälda att varje strof sjungs för att aldrig glömmas.
   I den känsliga omgivningen hade låtar som ”Det kunde varit jag” och ”Balladen om ensamhet” varit oändligt mycket mer värda.

/ Håkan

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.