Blogginlägg

Linda Gail Lewis konsert

Postad: 2004-01-05 15:49
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 5/1 2004.

KONSERT
Linda Gail Lewis
Sombrero, Örebro 3/1 2004


Att se en konsert med lillasystern till en man som allmänt kallas The Killer kan naturligtvis skapa både förutsättningar och förväntningar.
   Jag har förstått att det finns minst två sidor av Linda Gail Lewis. Dels den där countrysliskiga, smetiga varianten som gör klibbiga och inställsamt amerikanska ballader. Och dels en tuffare rockabillykryddad sida.
   På ett välbesökt Sombrero i lördagskväll blev det lite överraskande varken eller. Där tog hon istället fram tidernas äldsta rock’n’roll-repertoar utan att göra det personligt eller speciellt annorlunda.
   De sista finallåtarna ”Johnny B Goode” och ”Good Golly miss Molly” är givetvis ett klassiskt slut på en rockkonsert men i det här fallet var det varken tempohöjande eller extra storslaget.
   För när man som Linda Gail under hela konserten radar upp 50-talshit efter 50-talsklassiker, från namn som Chuck Berry, Little Richard, Bill Haley och givetvis brorsan Jerry Lee, så blev extralåtarna bara som ytterligare en dag på jobbet.
   Linda Gail är väl i jämförelse bara en vindpust jämfört med Jerry Lee Lewis dignitet. Och även om hennes senaste skiva heter ”Out of the shadows” så befinner hon sig just i skuggan av sin bror.
   Damen bakom pianot på Sombreros scen sent i lördagskväll saknade dock inte självkänsla, långtifrån. Hon hamrade på pianot med ackuratess, både sittande och stående, och de genuina boogie-riffen rullades ut både naturligt och logiskt. Som utan större svårighet förvandlade dansgolvet framför scenen till just ett dansgolv.
   Sedan kan det ju alltid diskuteras om graden av utveckling eller om det var tillräckligt spännande det vi fick uppleva. Stundtals påminde det om ett dammigt väl inövat revivalparty där personligheten fick stå tillbaka för nostalgi och rockhistoria.
   I de ögonblicken var det däremot uppfriskande med det svenska kompet som utan att ta den legendariska repertoaren utanför mallarna gjorde ett tungt, gungigt och perfekt jobb. Med den gamle Refreshments-medlemmen Tord Eriksson som färgstark gitarrist.

Micke Finell, sax
Mike Watson, bas
Ingemar Dunker, trummor
Tord Eriksson, gitarr

Linda Gail Lewis låtar:
?? ”Boogie Woogie” ”Tennessee”
Roll over Beethoven
?? ballad What can I do
Old black Joe
Rockin’ my life away
Shake rattle & roll
Rip it up
Whole lotta shakin going on

Paus

Let’s talk about us
Jambalaya
Let’s have a party
You can have my husband
What’d I say
Crazy arms
High scool confidential
Great balls of fire

Extralåtar
Johnny B Goode
Good Golly miss Molly

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (457)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (76)
Konserter (234)
Krönikor (171)
Larm (20)
Listor (50)
Maxi12" (35)
Minns (144)
Örebro (53)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Januari 2004 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Jan Lennell 4/12: Fantastiskt album! Hörde det första gången via PA:t före en av de bästa kon...

Jarmo Anttila 1/12: "Labelled with love" är en fantastisk låt som håller efter 40 år....

Bengt Gustafsson 22/11: Hej Jag var där kväll två. Och jag råkade vara i musikaffären när Elvis m...

Peter Lundmark 19/11: Ett litet mästerverk som kommit lite i skymundan....

Håkan Gustavsson 18/11: Hej! Jag tycker att det är kul att du rangordnar efter din smak och inte efter...

Torsten Braf 16/11: Hej Håkan. Under parollen Bättre sent än aldrig har jag just läst din runa ...

Göran Johansson 8/11: Första gången jag skriver här. Blev så glad att se namnet Lowry Hamner & The...

Silja 6/11: Hej Håkan, Var inte du på Harrys då coverbandet som lirade Dylanlåtar var...

Thomas J I'm kingfisher 1/11: Får tacka för tankesällskapet! // Thomas...

Björn 29/10: Tack Håkan för den rapporten, ökade på anglofil-abstinensens några grader.....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.