Blogginlägg

Linda Gail Lewis konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 5/1 2004.

KONSERT
Linda Gail Lewis
Sombrero, Örebro 3/1 2004

Att se en konsert med lillasystern till en man som allmänt kallas The Killer kan naturligtvis skapa både förutsättningar och förväntningar.
   Jag har förstått att det finns minst två sidor av Linda Gail Lewis. Dels den där countrysliskiga, smetiga varianten som gör klibbiga och inställsamt amerikanska ballader. Och dels en tuffare rockabillykryddad sida.
   På ett välbesökt Sombrero i lördagskväll blev det lite överraskande varken eller. Där tog hon istället fram tidernas äldsta rock’n’roll-repertoar utan att göra det personligt eller speciellt annorlunda.
   De sista finallåtarna ”Johnny B Goode” och ”Good Golly miss Molly” är givetvis ett klassiskt slut på en rockkonsert men i det här fallet var det varken tempohöjande eller extra storslaget.
   För när man som Linda Gail under hela konserten radar upp 50-talshit efter 50-talsklassiker, från namn som Chuck Berry, Little Richard, Bill Haley och givetvis brorsan Jerry Lee, så blev extralåtarna bara som ytterligare en dag på jobbet.
   Linda Gail är väl i jämförelse bara en vindpust jämfört med Jerry Lee Lewis dignitet. Och även om hennes senaste skiva heter ”Out of the shadows” så befinner hon sig just i skuggan av sin bror.
   Damen bakom pianot på Sombreros scen sent i lördagskväll saknade dock inte självkänsla, långtifrån. Hon hamrade på pianot med ackuratess, både sittande och stående, och de genuina boogie-riffen rullades ut både naturligt och logiskt. Som utan större svårighet förvandlade dansgolvet framför scenen till just ett dansgolv.
   Sedan kan det ju alltid diskuteras om graden av utveckling eller om det var tillräckligt spännande det vi fick uppleva. Stundtals påminde det om ett dammigt väl inövat revivalparty där personligheten fick stå tillbaka för nostalgi och rockhistoria.
   I de ögonblicken var det däremot uppfriskande med det svenska kompet som utan att ta den legendariska repertoaren utanför mallarna gjorde ett tungt, gungigt och perfekt jobb. Med den gamle Refreshments-medlemmen Tord Eriksson som färgstark gitarrist.

Micke Finell, sax
Mike Watson, bas
Ingemar Dunker, trummor
Tord Eriksson, gitarr

Linda Gail Lewis låtar:
?? ”Boogie Woogie” ”Tennessee”
Roll over Beethoven
?? ballad What can I do
Old black Joe
Rockin’ my life away
Shake rattle & roll
Rip it up
Whole lotta shakin going on

Paus

Let’s talk about us
Jambalaya
Let’s have a party
You can have my husband
What’d I say
Crazy arms
High scool confidential
Great balls of fire

Extralåtar
Johnny B Goode
Good Golly miss Molly

/ Håkan

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.