Blogginlägg

"American life"

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 6/5 2003.

MADONNA
American life
(Maverick/Warner Bros)

Rock. Denna kvinna är ett mysterium och ett alldeles bedårande geni. Förmodligen är det den kombinationen som gör Madonna så unik, så personlig och så musikaliskt stark bland världens sångerskor.
   Jag minns att jag någon gång i mitten på 90-talet recenserade en Madonna-skiva och upplevde den som tråkigt allmängiltig med otäckt förutsägbara danslåtar.
   Men något hände på slutet av 90-talet. Plötsligt började hon samarbeta med spännande ljudkonstnärer, först William Orbit och nu den franske dansmusikproducenten Mirwais Ahmadzai, och utarbeta ett helt eget mönster. Där allt gränsar både till pop, dansmusik, groove, rock, rap, techno och radioballader. Hennes musik är kort sagt gränslös.
   Där någonstans blir Madonna så intressant att det antingen stör eller blir hypnotiskt. Jag tillhör tveklöst den senare kategorin.
I min värld, där jag är uppfostrad på grundmurat jordnära pop och rock, borde det inte fungera att göra arrangemang på bara gitarr, ofta akustisk, och programmeringar. Men Madonna-Mirwais struntar i konventionerna och har lyckats tillverka minst en handfull starka melodier och ännu fler inspirerade och rent magiska arrangemang.
   De skruvar ljudet, de förvränger rytmerna, ger technoljudet en elak behandling och är på ett strålande upptäckarhumör. Utan fulländade låtar som "Intervention", "Nothing fails", "Nobody knows it", "Hollywood" och titellåten hade kanske det här explosiva ljudet bara blivit en fulsnygg ridå men nu lever "American life" på alla plan.

/ Håkan

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.