Blogginlägg från 2023-02-22

Tributes: Billy Joe Shaver

"Live Forever: A Tribute to Billy Joe Shaver" (New West, 2022)

COUNTRYARTISTEN OCH LÅTSKRIVAREN Billy Joe Shaver levde ett händelserikt, delvis våldsamt och till stora delar problematiskt liv innan han som 81-åring dog av en stroke 28 oktober 2020. Nästan exakt två år senare kom den här hyllningsskivan med både kända och mindre kända artister. Shaver tillhörde outlaw-falangen bland countryartisterna och helt enligt förutsättningarna innehåller "Live Forever: A Tribute to Billy Joe Shaver" många olika musikaliska sidor av samma mynt som har countrygenren gemensam.
   En lustig tillfällighet är att en av producenterna till den här skivan, Freddy Fletcher, av en händelse var aktuell på Håkans Pop förra veckan när jag skrev om en hyllningsskiva till Townes Van Zandt. Fletcher delar det övervägande producentjobbet med Charlie Sexton som också spelar på flera låtar här.
   Shaver var vid sidan av sitt stundtals vilda liv en färgstark countryartist med en mängd starka låtar på sitt samvete, en repertoar som genom åren tolkades av artister som outlawkollegan Waylon Jennings, Elvis Presley och Willie Nelson. Och just Nelson gör en central roll på skivan. Fletcher råkar ju vara systerson till Willie som här bidrar med två låtar.
   Dels inleder Willie skivan med Shavers kanske mest kända låt, ”Live forever”, låten som Robert Duvall sjunger i filmen ”Crazy heart”. Lucinda Williams figurerar här bredvid Willie utan att vara så där personligt framträdande som hon brukar. Men det är lite ödesmättat att höra låten med Shavers textrad ”I'm gonna live forever...”. Willies andra bidrag ”I been to Georgia on a fast train” är en snabbt skuttande sång.
   På skivans andra låt framför Ryan Bingham en medioker version av "Ride Me Down Easy". Han får lite hjälp vid mikrofonen av Nikki Lane men även hon är nästan osynlig duettsångerska.
   Rodney Crowell imponerar i vanlig stil på "Old Five And Dimers Like Me", låter som en låt från Crowells egen låtskatt.
   I övrigt pendlar både kvalitén och soundet mellan låtarna. Från Miranda Lamberts bluegrassdoftande "I'm Just An Old Chunk Of Coal (But I?m Gonna Be A Diamond Someday)" via sedvanligt traditonellt rotade George Straits "Willy The Wandering Gypsy And Me" till Steve Earles tryggt stabila "Ain't No God In Mexico".
   Den imponerande överraskningen dyker upp som skivans tolfte och sista spår när den för mig okända kanadensiska sångerskan Allison Russell gör en fin nästan souldränkt tolkning av ”Tramps on your street” och förvandlar finalnumret till skivans höjdpunkt.


Willie Nelson & Lucinda Williams - "Live Forever"
Ryan Bingham & Nikki Lane - "Ride Me Down Easy"
Rodney Crowell - "Old Five And Dimers Like Me"
Miranda Lambert - "I'm Just An Old Chunk Of Coal (But I?m Gonna Be A Diamond Someday)"
Edie Brickell - "I Couldn't Be Me Without You"
Nathaniel Rateliff - "You Asked Me To"
George Strait - "Willy The Wandering Gypsy And Me"
Amanda Shires - "Honky Tonk Heroes"
Steve Earle - "Ain't No God In Mexico"
Margo Price - "Ragged Old Truck"
Willie Nelson - "Georgia On A Fast Train"
Allison Russell - "Tramp On Your Street"

/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.