Blogginlägg från 2019-08-30

När jag sitter och laddar för konsert ikväll

Olle Unenge och Richard Lindgren på Pennybridge Arms ikväll.

FÖR NÅGRA VECKOR SEDAN KOM DET rapporter från Malmö att Richard Lindgrens musikaliska fortsättning skulle bli rockigare och mindre storslagen. I våras gav han ut ”Death & love” som var ett djupare samarbete med sitt kompband, som dessutom hade fått ett namn (The Remarkables), med musiker han skrivit många låtar tillsammans med. Men strax efter releasekonserten på Victoriateatern sprack det samarbetet.
   På sin traditionella konsert på Malmöfestivalen hade Richard ett nytt, yngre och tajtare band, Grand Jubilee, där allt talade för en rockigare framtid. Det finns dessutom ett album inspelat och klart för utgivning, med samma titel som gruppnamnet, som av kommersiella skäl kanske inte släpps förrän nästa år.
   Ikväll spelar han (tillsammans med sin musikaliska broder från Örebro, Olle Unenge) i för kanske 40:e(!) gången i Örebro. När jag sitter och laddar för konserten släpps det just idag en helt ny låt med Richard, ”Divorcee”. Det är hans plötsliga och spontana samarbete med Malmö-gruppen True Lies som i våras exploderade på det alldeles utmärkta albumet ”Hoarse”.
   Efter ett kort möte med True Lies hoppade Richard på det tillfälliga projektet att sjunga ”Divorcee” tillsammans med bandet. Låten är ursprungligen skriven av bandets Anders Ragnarsson (en gång i tiden medlem i The Extremes) och texten har han tillsammans med bandets Per Olin och Richard snickrat ihop med rekordfart. En fantastisk låt, ett fantastiskt driv och ännu ett arrangemang, som Richards keyboardsgigant Magnus Nörrenberg säkert har del i, som doftar Springsteen och E Street Band.
   Jag lär inte få höra låten på Pennybridge Arms ikväll men Richard har en unik förmåga att överraska och kan säkert med lätthet arrangera om låten till två akustiska gitarrer. Vi som är på plats ikväll får snart veta.

/ Håkan

Covers: Spin 1ne 2wo

SPIN 1NE 2WO: Spin 1ne 2wo (Columbia, 1993)

PAUL CARRACK ÄR DEN KLART MEST INTRESSANTA personen/sångaren i den här gruppen som nog får kategoriseras som en supergrupp med kända musiker. Däremot var det nog Rupert Hine som var den styrande musikern och producenten. Han var med all säkerhet ansvarig för arrangemangen på de mest experimentella låtarna här. Helt enligt sitt gamla recept har Hine skruvat till ett flertal låtar på sitt eget personliga men också ibland märkvärdigt underliga sätt.
   Gruppen var en högst tillfällig konstellation med ett spektakulärt namn som dök upp lika fort som den försvann. Huvudpersonerna Carrack och Hine spelade huvudrollerna och de tre flitigt anlitade musikerna, Steve Ferrone, trummor, Tony Levin, bas, och Phil Palmer, gitarr gjorde allt för att låta så bra som möjligt.
   Musikerna var vid den här tidpunkten (1993) kända från Eric Claptons band, King Crimson respektive Dire Straits. Hine producerade fortfarande skivor i eget namn men lite utanför de stora strålkastarna. Mellan 1989 och 1996 gjorde Carrack ett uppehåll med egna skivor, gjorde även en kortare paus i Mike & the Mechanics-engagemanget men samtidigt som Spin 1ne-projektet dök upp återvände han överraskande till Squeeze och albumet v”Some fantastic place” (1993).
   Men Spin 1ne 2wo var som sagt ett tillfälligt projekt som inte gjorde några större avtryck i historien. Ibland är repertoaren väldigt likt originalen och ibland experimentellt tillkrånglade och framförallt omotiverat förlängda. I det senare fallet var det nog ljudkonstnären Hine, med hjälp av sin ljudtekniker Stephen W Tayler, som var ansvarig för utsvävningarna. Albumet är en balansgång mellan kända hitlåtar och nästan lika kända albumspår. En minst sagt brokig mix där det är svårt att hitta någon röd tråd.
   Dessutom är de musikaliska tolkningarna knappast spännande fast bandet ibland gör allt för att dekorera låtarna i små soloutflykter. Ungefär som Toto, musikaliskt fläckfritt och professionellt men saknar det personliga. Musik som varken upprör eller förmedlar glädjechocker. Det finns annat som däremot är upprörande på den här skivan.
   Den gamla Supremes-hitlåten ”You keep me hanging on”, i det gamla Vanilla Fudge-arrangemanget, har fått helt fel låtskrivare (se nedan) och låten har helt enkelt förväxlats med en annan låt med nästan samma titel, ”(You keep me) Hanging on” (först inspelad av The Gosdin Brothers sommaren 1967). Oförlåtligt att en sådan groda kan passera hela vägen från inspelning via omslag till utgivning.

All Along The Watchtower (Bob Dylan) 3:07
1968. Från "John Wesley Harding".
Can't Find My Way Home (Steve Winwood) 5:20
1969. Från albumet "Blind Faith" med Blind Faith.
Angel (Jimi Hendrix) 4:55
1971. Från albumet "The cry of love" med låtskrivaren.
White Room (Jack Bruce/Pete Brown) 5:32
1968. Från albumet "Wheels of fire" med Cream.
Reason To Believe (Tim Hardin) 3:39
1966. Från albumet "Tim Hardin 1" med låtskrivaren.
You Keep Me Hanging On (Buddy Mize/Ira Allen) 5:38
1966. Singel ("You keep me hangin' on") med The Supremes. (Helt felaktig låtskrivarcredit, se förklaring och info ovan)
Black Dog (Jimmy Page/John Paul Jones/Robert Plant) 3:58
1971. Från albumet "Led Zeppelin IV" med Led Zeppelin.
On The Road Again (Alan Wilson/Floyd Jones) 5:06
1968. Från albumet "Boogie with Canned Heat" med Canned Heat.
Feel Like Makin' Love (Mick Ralphs/Paul Rodgers) 5:38
1975. Från albumet "Straight shooter" med Bad Company.
Reeling In The Years (Donald Fagen/Walter Becker) 5:05
1972. Från albumet "Can't buy a thrill" med Steely Dan.
Who Are You (Pete Townshend) 6:06
1978. Singel med The Who.
Kashmir (Jimmy Page/John Bonham/Robert Plant)
1975. Från albumet "Physical graffiti" med Led Zeppelin.

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.