Blogginlägg från 2018-04-04

Parkers rockrökare förlåter det mesta

GRAHAM PARKERS TURNÉ I SVERIGE på hösten 1991 skulle marknadsföra hans senaste album, "Struck by lightning". Han fick sällskap med gitarristen Mick Ronson som tillsammans med svenska gruppen The Yobs kompade Parker.
   The Yobs hade under flera år uppträtt som Johan Wahlström Band där Johan var sångare framför bandet Bosse Persson, bas, Tobbe Stener, gitarr, Ulf "Vinyl" Stenberg, keyboards, och Affe Byberg, trummor. Johan var också turnéarrangör och organiserade hela den här Parker/Ronson/Yobs-turnén.
   The Yobs hade under namnet Johnny & the Yobs släppt albumet "Girls always know!" och under första avdelningen på konserten blandades den gruppens låtar med Mick Ronsons repertoar.
   Precis innan den här tre veckor långa turnén fick Ronson besked att han hade drabbats av levercancer och varje tisdag under turnén reste han till England för behandling. Något som vid tidpunkten för turnén inte var officiellt. Turnén blev Mick Ronsons sista. Han avled 29 april 1993.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 14/10 1991.

GRAHAM PARKER
MICK RONSON
& THE YOBS
Café Oscar, Örebro 12 oktober 1991

Så kom Graham Parker, denna gudabenådade rockartist, till Örebro. Inte med den fulländade konserten jag i min enfald hade hoppats på, ty han uppträder under Sverigeturnén "bara" som en del i en paketturné där Mick Ronson och framförallt Johan Wahlström Band ska vara med och dela på utrymmet.
   Ryktet om den här föredettingen, med alltför lite Parker som följd, hade nått Örebro och 140 personer i publiken var naturligtvis en mindre skymf mot Graham Parker.
   Däremot ska ingen skugga falla över Parker för han gav mer av sig själv på tio låtar än Johan Wahlström, här i hatt, kråsskjorta och svart kavaj, kommer att göra under hela sin karriär.
Wahlströms insats var ett habilt men tämligen anonymt rockhantverk.
   Under Wahlströms och Ronsons inledande 40 minuter var det tung rock som gällde. I rök och uppskruvad volym.
   Mick Ronson har kvar sina fans bland gitarristerna, som i lördagskväll fick sitt lystmäte. Inledde med instrumentala "FBI", en Shadows-hit för 30 år sedan (och var alltid förstalåt på konserterna Ronson gjort med Ian Hunter), och fortsatte sedan på sitt oefterhärmliga sätt att vara både tuff och mjuk.
   Sedan stod han plötsligt där, naturligheten själv i egen hög person: Graham Parker. I solglasögon, vit t-shirt och skinnväst.
   Han inledde strålande med "Stupefaction" och fortsättningen blev inte sämre. En ödmjuk Parker förklarade att han inte var här för att lansera sitt senaste album och bjöd sedan på ett brett men kort urval från sina bästa skivor.
   Karln kan knappt stava till hitlåt men får man höra "Local girls" följd av "New York shuffle" kan man inte annat än påstå att rockbranschen är bra orättvis.
   "Back to schooldays", Parkers allra första demoinspelning, samsades under det korta utrymmet med några utmärkta smakprov från det senaste helt lysande albumet "Struck by lightning".
   I våras turnerade Parker akustiskt och nu befinner han sig på vägarna med ett tungt, elektriskt band. Båda exemplen tappar stora, viktiga delar av den totala bilden av Graham Parker.
   Men avslutningen med rockrökaren "Black Lincoln Continental" och popmästerverket "Ten girls ago" kunde nästan förlåta allt.

Mick Ronsons och The Yobs låtar:
FBI 3:35
Everything Is Broken 3:44
Girls always know 4:02
Girlie magazines 4:34
If You Want My Love 3:43
Marseilles 5:17
Don't Look Down 6:10
Sweet Dreamer 6:30
Trouble With Me 6:29
Take A Long Line 3:21

Graham Parkers låtar:
Stupefaction
Weeping statues
Back to schooldays
Last couple on the dance floor
You can't be too strong
Get started, start a fire
Local girl
New York shuffle

Extralåtar
Black Lincoln continental
Ten girls ago

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.