Blogginlägg från 2017-05-05

I min skivhylla: Neil Young

NEIL YOUNG WITH CRAZY HORSE: Zuma (Reprise MS 2242)

Release: 10 november 1975.
Placering i skivhyllan: Hylla 11: Mellan Youngs "Tonight's the night" (1975) och "American stars 'n bars" (1977).

DET BÖRJAR NÄRMA SIG SLUTET PÅ SÄSONGEN här på Håkans Pop och jag ska i kategorin "I min skivhylla" avsluta med flaggan i topp med skivor som är förutsägbara val och nästan klassiker fast de av någon obegriplig anledning aldrig hamnade på min 70-talslista.
   Neil Youngs 70-tal var fyllt av legendariska album och det var när jag valde ut skivorna till 70-talslistan nästan omöjligt att ta med alla klart utmärkta skivor. En skiva som tyvärr valdes bort var "Zuma" som lite orättvist har hamnat i skuggan av de mer kända och spektakulära Neil Young-albumen. Kanske för att den hade ett lite blekt tecknat svartvitt omslag eller, och det kanske är den viktigaste anledningen, för att mina minnen hade placerat albumet bland historiens splittrade och ojämna skivor för att det spelades in under olika förutsättningar vid olika tillfällen.
   Fast mitt minne var i det här fallet lite för drastiskt. Det är egentligen bara ett enda spÃ¥r, "Through my sails" som spelades in för det planerade Crosby, Stills, Nash & Young-projektet "Homegrown" 1974 som dock aldrig slutfördes, som fick mig att förstora problemet. Ryggraden pÃ¥ "Zuma" är lÃ¥tarna som är inspelade med den ofta men ändÃ¥ sporadiska kompgruppen Crazy Horse som faktiskt har fÃ¥tt en unik officiell credit som artister (första gÃ¥ngen sedan 1969 och "Everybody knows this is nowhere) pÃ¥ skivan.
   "Zuma" är ju en rejäl nystart pÃ¥ Neil Youngs Crazy Horse-samarbete. Bandnamnet försvann nästan definitivt när bandets gitarrist Danny Whitten dog av en överdos i november 1972 och pÃ¥ Youngs nästa tre album nämndes inte Crazy Horse (förutom pÃ¥ ett gammalt liveinspelat spÃ¥r pÃ¥ "Tonight's the night") fast bÃ¥de basisten Billy Talbot och trummisen Ralph Molina ibland medverkade sporadiskt bland övriga musiker.
   Mitt under inspelningarna av "Zuma" mötte Talbot gitarristen Frank "Poncho" Sampedro i Mexiko. Han var en hängiven Neil Young-fan, hade lyssnat noggrant pÃ¥ Youngs skivor sedan "Everybody knows this is nowhere" och var som kompgitarrist en synnerligen perfekt ersättare till Whitten. I november 1974 (tvÃ¥ Ã¥r efter Whittens död) blev Sampedro fast medlem i Crazy Horse och i kompgänget bakom Young.
   Sedan finns det en lÃ¥t pÃ¥ "Zuma", den övermäktiga "Cortez the killer", som sÃ¥ effektivt tagit bort strÃ¥lkastarna pÃ¥ det övriga materialet som, tro mig, är av bästa Neil Young-klass. "Cortez the killer" är ju en klassiker, även i jämförelse med alla andra Neil Young-klassiker, men när jag lyssnar uppmärksamt pÃ¥ "Zuma" idag är lÃ¥ten faktiskt bara en i mängden av bra lÃ¥tar. 7:29 är givetvis en mäktig lÃ¥tlängd men efter introt, 3:22, är lÃ¥ten ganska konventionell men intensiv fast tempot är lÃ¥gt. Men det är nog textens historiska och verklighetsnära innehÃ¥ll om Fernando Cortés, som pÃ¥ 1500-talet lyckades erövra aztekernas rike i Mexiko, som väcker känslor.
   "Zuma" innehÃ¥ller fler alldeles utmärkta rocklÃ¥tar som lyfter albumet till samma nivÃ¥ som flera andra av Youngs 70-talsalbum. Inledande "Don't cry no tears" och "Lookin' for a love" är raka, typiska men ändÃ¥ djupt personliga Neil Young-lÃ¥tar. De övriga rocklÃ¥tarna, "Danger bird", "Stupid girl", "Driveback" och "Barstool blues", har lite orättvist hamnat i skymundan pÃ¥ albumet men tillhör tveklöst den övre halvan av Youngs kvalitetsnivÃ¥.
   Sedan har det nämnda CSNY-spÃ¥ret, med sitt mjuka akustiska arrangemang och röster i perfekt balans, en viktig roll pÃ¥ det överlag rockiga albumet. Till den kategorin hör ocksÃ¥ den välbalanserade balladen "Pardon my heart" som gör sidan A pÃ¥ "Zuma" omväxlande och varierad.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.