Blogginlägg från 2015-04-17

Tributes: Kurt Weill

Kurt Weill (1900-1950) var en tysk tonsättare av judiskt ursprung. Mest känd för sina framgångsrika operaprojekt, bland annat Tolvskillingsoperan och Staden Mahagonnys uppgång och fall, och samarbetet med textförfattaren Bertolt Brecht tillhör musikhistorien. Av förklarliga skäl flydde Weill från Tyskland via Frankrike till USA under 30-talet. Där fortsatte han producera uppmärksammade musikaler, operett- och filmmusik fram till sin död.


"Lost in the Stars - the music of Kurt Weill" (A&M, 1985)

Egentligen befinner jag mig på djupt vatten när jag lyssnar och ska bilda mig en uppfattning om den här skivan. Tysk opera ligger musikaliskt inte så nära mitt generella musikintresse nämligen. Däremot har väl namnet Kurt Weill, mannen bakom kompositionerna på den här skivan, tangerat min sfär några gånger under fyra decennier. Och då är det främst låtarna "Alabama song" (Doors), "Surabaya Johnny" (Pugh/Imperiet) och evergreen-låten "Mack the knife".
   Det är ju just rockartisternas närvaro som gör skivan intressant för mig. Mellan de tunga, seriösa och ibland jazziga ögonblicken är det faktiskt Stan Ridgway (Wall Of Voodoo), Marianne Faithfull, Richard Butler (Psychedelic Furs), Lou Reed, Aaron Neville och Todd Rundgren som höjer den musikaliska nivån.
   Jag inleder det koncentrerade lyssnandet av den här skivan med att läsa de tre(3!) långa omslagstexterna om Kurt Weill och upptäcker en fascinerande och sann historia om en tysk som flydde via Frankrike till USA. Underbara berättelser som kronologiskt förklarar Weills historia och utveckling. Därför blir jag en aning förvirrad när låtarna på den här hyllningsplattan hoppar lite hit och dit i Weills historia.
   Producenten Hal Willner, mannen bakom många konceptskivor, har inte försökt moderniserat Kurt Weills musik utan hela skivans sound befinner sig på en seriös nivå med en ibland lite väl allvarlig ton i botten. Det här är ju trots allt operamusik eller musikal som man inte i första hand leker med.
   Sömniga symfoniska partier bryts effektivt av med sånglåtar där populärartisterna får chansen att göra en insats i den allvarliga musikbranschen. Stings version av "The Ballad of Mac The Knife" rimmar ju väldigt trovärdig med den just då startade solokarriären och får här god hjälp av sina egna kompmusiker.
   "September song" låter också som en naturligt anpassad Lou Reed med karaktäristisk röst, elgitarr och ett Uptown Horns i bakgrunden. En suggestiv laidbackrockig höjdpunkt på skivan.
   Richard Butler och Ellen Shipley gör nästan rock av "Alabama song", dock utan att utmana Doors legendariska tolkning. Mötet mellan elektronisk rock (Todd Rundgren) och en jazzig tenorsaxofonist (Gary Windo) tillhör också skivans modernare ögonblick. Och jag tänker rockmusikal.
   Låtarna med Marianne Faithfull (arrangerad av Chris Spedding), Dagmar Krause och Aaron Neville smälter mer naturligt ihop med konceptskivans seriösa prägel. Faithfulls samarbete med Hal Willner fick en fortsättning några år senare på albumet "Strange weather" med nästan samma jazziga inramning.
   Den annars intressante Van Dyke Parks symfoniska pauslåtar har däremot svårt att sätta sig i min hjärna.

1. Steve Weisberg: "Introduction from Mahagonny-Songspiel"
2. Sting and Dominic Muldowney: "The Ballad of Mac The Knife" (from The Threepenny Opera)
3. The Fowler Brothers and Stan Ridgway: "The Cannon Song" (from The Threepenny Opera)
4. Marianne Faithfull and Chris Spedding: "Ballad of the Soldier's Wife"
5. Van Dyke Parks: "Johnny Johnson Medley"
6. Ralph Schuckett with Richard Butler, Bob Dorough, Ellen Shipley and John Petersen: "Alabama Song" (from Rise and Fall of the City of Mahagonny)
7. Armadillo String Quartet: "Youkali Tango"
8. John Zorn: "Der Kleine Leutnant Des Lieben Gottes" (The Little Lieutenant of the Loving God) (from Happy End)
9. Lou Reed: "September Song" (from Knickerbocker Holiday)
10. Carla Bley with Phil Woods: "Lost in the Stars"
11. Tom Waits: "What Keeps Mankind Alive?" (from The Threepenny Opera)
12. Dagmar Krause: "Surabaya Johnny" (from Happy End)
13. Mark Bingham with Johnny Adams and Aaron Neville: "Oh Heavenly Salvation" (from Mahagonny)
14. Todd Rundgren with Gary Windo: "Call From The Grave/Ballad In Which MacHeath Begs All Men For Forgiveness" (from The Threepenny Opera)
15. Charlie Haden and Sharon Freeman: "Speak Low" (from One Touch of Venus)
16. Van Dyke Parks: "In No Man's Land" (from Johnny Johnson)

/ Håkan

Johan S 25/11: En riktigt gammal favorit!...

Björn 21/11: Hej Håkan! Som jag läser det har du inte blandat ihop något. "Geordie-sånga...

Peter 17/11: Haha, keep up the good work!...

Peter 17/11: Nu har du nog blandat ihop det... Brian Johnson sjöng inte i Guns´n Roses, men...

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.