Blogginlägg

Mickey Jupp, 70, younger than yesterday

Foto: Carina ÖsterlingHär öppnar Mickey Jupp dörren till sitt liv som artist och konstnär.

Via en 22 svenska mil lång bilresa, över berg och sten, från arla morgonstund följt av flyg mellan Manchester och Örebro, kort stopp i Solna och sedan tåg har jag precis landat hemma i Örebro. Fullständigt Juppyfierad.
   Jag har haft en once in a lifetime-upplevelse. Jag har varit i Cumbria, The Lake District. Under några dagar och nätter har jag njutit av både en imponerande natur, en gränslös gästfrihet (hospitality som det så vackert heter på engelska) och dessutom otroligt tidlös och totalt oförglömlig liverockmusik på toppen av allt positivt.
   Mickey Jupp, 70-talets pubrockfader om det finns någon, fyllde 70 år i torsdags och ställde till med en liten personlig fest på stampuben Brook House Inn och bjöd sedan på en konsert i fredags på hotellet/puben The Woolpack Inn som vi bodde på.
   Vi tog alltså flyget till Manchester i onsdags för att sedan med hyrbil ta oss till det natursköna Cumbria. På vägen upp gjorde vi det typiska misstaget att ta vägen förbi turistfällan Blackpool, körde fast i Fleetwood (till syrliga kommentarer på Facebook) innan vi nådde Cumbria-halvön. I Eskdale-området ligger den lilla byn Boot där Mickey Jupp har bott sedan 1983.
   På den stora födelsedagen i torsdags sökte sig Lasse Kärrbäck (som driver Mickey Jupps hemsida), jag och våra respektive till Mickeys hem i Boot. På vägen förbi Book House Inn, Mickeys stampub där favoriten Holly jobbar i baren, släpptes vi in i Mickeys bohemiska bostad med skaparlyan en trappa upp med instrument och inspelningsutrustning.
   Mickey berättade bland mycket annat att de nya låtarna han just nu jobbar på heter "Seeking perfection" och "Fine China". Han berättade också att det var ett nöje att skriva nytt material men att det var ett helvete att spela in.
   - Så fort den röda lampan lyser tycker jag det blir svårt att prestera, göra det bästa av låten och det låser sig, säger han.
   Mickey har i alla år haft en typ av prestationsångest både på scen och i inspelningsstudion som ofta fått honom att ändra ambition eller helt drastiskt dra sig undan. Han är av känslig natur som helst vill vara anonym och inte befinna sig mitt i den tuffa musikbranschen. Han är en paradox med andra ord.
   Då är hans sidoprojekt som konstnär en för honom lugnare verksamhet. Och dessutom lönsammare. Vilket han på gott humör muttrar erkännande medan han förpackar ytterligare två sålda tavlor signerade Michael Jupp till mig och Lasse. Mitt val blev "Doctor' bridge", en detaljerad målning i vattenfärger av bron över floden Esk som slingrar sig fram i dalen.
   På födelsedagens eftermiddag samlades sedan en stor mängd vänner och fans till Mickey för en gemensam middag på Brook House Inn.
   - I'm the boss, sa Mickey och satte sig på kortsidan av bordet.
   Festligheterna avslutades med barhäng, hurrarop och specialbakade och smakfulla tårtor gjorda av Sirkka Härmä från Finland. Under två dagar i Eskdale blev den udda kombinationen tårta och öl en tradition och en ny erfarenhet...
   En glad och överraskande uppsluppen Mickey berättade några minnen och epsioder från en lång så kallad karriär. Han visade också upp sin specialplats i hörnet vid bardisken på Brook House Inn. Med en viss stolthet presenterade han också skylten "Grumpy Corner" (se bilden ovan).
   Mickey brukar allt som oftast lite skämtsamt beskrivas med det engelska ordet "curmudgeonly" (leta upp ordet!) men den här kvällen, och även nästa var det en sällskaplig, vänlig och uppsluppen Mickey som ville ta alla i sin famn.
   Födelsedagen följdes av en fredag som avslutades med en Mickey Jupp-konsert tillsammans med den ständige vapendragaren och gitarristen Mo Witham på The Woolpack Inn. Hemma i sin bostad på torsdagsförmiddagen avslöjade Mickey att han skulle inleda konserten med "Cheque book" men till setlistan i övrigt skulle han "lyssna av publiken" och sedan bestämma låtarna spontant.
   I morgon återkommer jag på denna plats med en rapport och redogörelse om konserten.


Mickey Jupp bjuder på födelsedagstårta till sina fans. Här är det Göran Normann och Pete Wagstaff.

Alla bilder: Carina ÖsterlingMickey möter fans på sin stampub Brook House Inn. Här samtalar han med Lars från Norge.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.