Blogginlägg

Mickey Jupp, 70, younger than yesterday

Foto: Carina ÖsterlingHär öppnar Mickey Jupp dörren till sitt liv som artist och konstnär.

Via en 22 svenska mil lång bilresa, över berg och sten, från arla morgonstund följt av flyg mellan Manchester och Örebro, kort stopp i Solna och sedan tåg har jag precis landat hemma i Örebro. Fullständigt Juppyfierad.
   Jag har haft en once in a lifetime-upplevelse. Jag har varit i Cumbria, The Lake District. Under nÃ¥gra dagar och nätter har jag njutit av bÃ¥de en imponerande natur, en gränslös gästfrihet (hospitality som det sÃ¥ vackert heter pÃ¥ engelska) och dessutom otroligt tidlös och totalt oförglömlig liverockmusik pÃ¥ toppen av allt positivt.
   Mickey Jupp, 70-talets pubrockfader om det finns nÃ¥gon, fyllde 70 Ã¥r i torsdags och ställde till med en liten personlig fest pÃ¥ stampuben Brook House Inn och bjöd sedan pÃ¥ en konsert i fredags pÃ¥ hotellet/puben The Woolpack Inn som vi bodde pÃ¥.
   Vi tog alltsÃ¥ flyget till Manchester i onsdags för att sedan med hyrbil ta oss till det natursköna Cumbria. PÃ¥ vägen upp gjorde vi det typiska misstaget att ta vägen förbi turistfällan Blackpool, körde fast i Fleetwood (till syrliga kommentarer pÃ¥ Facebook) innan vi nÃ¥dde Cumbria-halvön. I Eskdale-omrÃ¥det ligger den lilla byn Boot där Mickey Jupp har bott sedan 1983.
   PÃ¥ den stora födelsedagen i torsdags sökte sig Lasse Kärrbäck (som driver Mickey Jupps hemsida), jag och vÃ¥ra respektive till Mickeys hem i Boot. PÃ¥ vägen förbi Book House Inn, Mickeys stampub där favoriten Holly jobbar i baren, släpptes vi in i Mickeys bohemiska bostad med skaparlyan en trappa upp med instrument och inspelningsutrustning.
   Mickey berättade bland mycket annat att de nya lÃ¥tarna han just nu jobbar pÃ¥ heter "Seeking perfection" och "Fine China". Han berättade ocksÃ¥ att det var ett nöje att skriva nytt material men att det var ett helvete att spela in.
   - SÃ¥ fort den röda lampan lyser tycker jag det blir svÃ¥rt att prestera, göra det bästa av lÃ¥ten och det lÃ¥ser sig, säger han.
   Mickey har i alla Ã¥r haft en typ av prestationsÃ¥ngest bÃ¥de pÃ¥ scen och i inspelningsstudion som ofta fÃ¥tt honom att ändra ambition eller helt drastiskt dra sig undan. Han är av känslig natur som helst vill vara anonym och inte befinna sig mitt i den tuffa musikbranschen. Han är en paradox med andra ord.
   DÃ¥ är hans sidoprojekt som konstnär en för honom lugnare verksamhet. Och dessutom lönsammare. Vilket han pÃ¥ gott humör muttrar erkännande medan han förpackar ytterligare tvÃ¥ sÃ¥lda tavlor signerade Michael Jupp till mig och Lasse. Mitt val blev "Doctor' bridge", en detaljerad mÃ¥lning i vattenfärger av bron över floden Esk som slingrar sig fram i dalen.
   PÃ¥ födelsedagens eftermiddag samlades sedan en stor mängd vänner och fans till Mickey för en gemensam middag pÃ¥ Brook House Inn.
   - I'm the boss, sa Mickey och satte sig pÃ¥ kortsidan av bordet.
   Festligheterna avslutades med barhäng, hurrarop och specialbakade och smakfulla tÃ¥rtor gjorda av Sirkka Härmä frÃ¥n Finland. Under tvÃ¥ dagar i Eskdale blev den udda kombinationen tÃ¥rta och öl en tradition och en ny erfarenhet...
   En glad och överraskande uppsluppen Mickey berättade nÃ¥gra minnen och epsioder frÃ¥n en lÃ¥ng sÃ¥ kallad karriär. Han visade ocksÃ¥ upp sin specialplats i hörnet vid bardisken pÃ¥ Brook House Inn. Med en viss stolthet presenterade han ocksÃ¥ skylten "Grumpy Corner" (se bilden ovan).
   Mickey brukar allt som oftast lite skämtsamt beskrivas med det engelska ordet "curmudgeonly" (leta upp ordet!) men den här kvällen, och även nästa var det en sällskaplig, vänlig och uppsluppen Mickey som ville ta alla i sin famn.
   Födelsedagen följdes av en fredag som avslutades med en Mickey Jupp-konsert tillsammans med den ständige vapendragaren och gitarristen Mo Witham pÃ¥ The Woolpack Inn. Hemma i sin bostad pÃ¥ torsdagsförmiddagen avslöjade Mickey att han skulle inleda konserten med "Cheque book" men till setlistan i övrigt skulle han "lyssna av publiken" och sedan bestämma lÃ¥tarna spontant.
   I morgon Ã¥terkommer jag pÃ¥ denna plats med en rapport och redogörelse om konserten.


Mickey Jupp bjuder på födelsedagstårta till sina fans. Här är det Göran Normann och Pete Wagstaff.

Alla bilder: Carina ÖsterlingMickey möter fans på sin stampub Brook House Inn. Här samtalar han med Lars från Norge.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.