Blogginlägg från 2010-02-17

Doug Fieger (1952-2010)

Sångaren i powerpopgruppen The Knack, Doug Fieger, lever inte längre. Men minnet av ”My Sharona”, som Fieger var med och skrev, kommer däremot aldrig att dö. En fantastisk poplåt från 1979 som under alla decennier kan kallas klassiker.
   Gruppen var tydligt Beatles-influerade, titta bara på omslaget till deras debutalbum "Get the Knack" (som är en lätt travestering av "With the Beatles") men var också en typisk one hit wonder ty gruppen fick ingen mer hit av någon större betydelse.
   Jag recenserade The Knacks debutalbum ”Get the Knack” sommaren 1979 med de lätt skeptiska orden ”Jag har svårt att få grepp (=knack) om gruppen som albumartister. Däremot har de samlat en massa, fyra-fem låtar, bra singelmaterial på sitt första album”. Jag nämnde inte ens ”My Sharona” men det är ju, med facit i hand, en första klassens historisk poplåt som än idag påverkar i inspiration bland många artister och nya generationer.
   Senast jag hörde spår av det där typiska ”My Sharona”-soundet var faktiskt 2005 på Shout Out Louds album ”Howl howl gaff gaff” med låten ”Very loud”.
   Doug Fieger dog i cancer 14 februari.

/ Håkan

Dale Hawkins (1936-2010)

Jag var väl ingen närmare beundrare av gitarristen och bluesartisten Dale Hawkins, från Louisians, men hans betydelse som låtskrivare var ändå mycket stor i historiskt perspektiv. Framförallt var hans mest kända låt, ”Susie-Q”, en mycket inspelad låt med många artister. Creedence Clearwater Revivals version är kanske den mest kända men själv spelade Hawkins in låten redan 1956.
   På 60-talet var han också framgångsrik producent med bland annat hitlåten ”Judy in disguise (with diamonds) med John Fred & his Playboy Band på sitt samvete. Ibland förväxlades Hawkins helt felaktigt med Screamin Jay Hawkins. Däremot var han helt riktigt kusin med rockaren Ronnie Hawkins.
   Dale Hawkins dog i cancer 13 februari.

/ Håkan

Covers: Peter Gabriel

PETER GABRIEL: Scratch my back (Real World/Virgin, 2010)

I den här kategorin förekommer det ofta historiska coverskivor med flera år på nacken men ibland får arkivmaterialet stå tillbaka för helt nya skivor. Som idag när Peter Gabriels första studioskiva på åtta år släpps och dessutom är fylld med uteslutande covers.
   Gabriel är en stor artist med stor integritet. När han ger sig på ett gäng covers så slutar det alltid väldigt originellt och personligt. Att direkt kopiera några kända låtar är inte Gabriels idé och coverskivan är i både urval och utförande något mycket genomarbetat.
   Bland coverlåtarna på den här skivan finns det ovanligt många som har en historia som är kortare än tio år. Gabriel har letat material hos ett antal intressanta så kallade nya och moderna namn som Bon Iver, Elbow, Magnetic Fields, Arcade Fire och Regina Spektor. Det tyder på en stor nyfikenhet och en osedvanlig upptäckarinstinkt. Låt vara att han har fått hjälp av sina döttrar, producenten Bob Ezrin och grannen David Bates att hitta låtar.
   Soundet och arrangemangen är enhetligt och sammanhållande genom hela skivan. Med nästan enbart symfoniska stråkarrangemang som viktigaste ingrediens. Det blir inte så sällan en magisk känsla när Gabriels enorma röst, han viskar ibland starkare än någon annan, möter de lågmälda arrangemangen i nästan inget tempo alls.
   Som inledningen på skivan med David Bowies ”Heroes” som i original är en majestätisk storslagen pärla men som här blir avklädd in på skinnet. Det gäller även Bon Iver-låten ”Flume” där den fantastiska rösten möter det vackra pianot.
   De flesta låtarna på skivan är inte överraskande helt omarrangerade och i Gabriels tolkningar låter det verkligen som Gabriel-original. Det gäller även för mig kända låtar som Randy Newmans ”I think it’s going to rain today” och Neil Youngs ”Philadelphia”. I Newman-låten har han faktiskt använt sig av låtskrivarens ursprungliga arrangemang fast i mina öron är den känd som en låt med Dusty Springfield.
   Bland alla covers, kända och okända, finns det även en tidigare opublicerad och outgiven låt av Lou Reed, ”The power of the heart”. En låt som första gången dök upp på Reeds turné för snart två år sedan. En mäktigt fin låt med stort stråkarrangemang. Även Arcade Fire-låten ”My body is a cage” är så där triumferande vacker där det storslagna stråkarrangemanget utökats med en kör också.
   ”Scratch my back” är en coverskiva på fullt allvar injicerad med äkta kreativitet. Ibland är arrangemangen lika krävande som vilken rockmusik som helst men ibland kan det också bli lite monotont och tråkigt i längden när trummor, rockbas och gitarr helt saknas skivan igenom. Det är då den lågmälda stämningen och de små arrangemangen blixtrar till ännu mer.

Låtarna:
1. Heroes (David Bowie-Brian Eno)
1977. Från albumet ”Heroes” med David Bowie.
2. The Boy In The Bubble (Paul Simon-Forere Motloheloa)
1986. Från albumet ”Graceland” med Paul Simon.
3. Mirrorball (Guy Garvery-Craig Potter-Mark Potter-Pete Turner-Richard Jupp)
2008. Från albumet ”The seldom seen kid” med Elbow.
4. Flume (Justin Vernon)
2008. Från albumet ”For Emma, Forever Ago” med Bon Iver.
5. Listening Wind (David Byrne/Brian Eno)
1980. Från albumet ”Remain in light” med Talking Heads.
6. The Power Of The Heart (Lou Reed)
2008. Originallåt på turné med låtskrivaren.
7. My Body Is A Cage (Kim Butler/Régine Chassagne/Richard Parry/Tim Kingsbury/William Butler/Jeremy Gara)
2007. Från albumet ”Neon bible” med Arcade Fire.
8. The Book Of Love (Stephin Merritt)
1999. Från albumet ”69 love songs” med The Magnetic Fields
9. I Think It’s Going To Rain Today (Randy Newman)
1967. Från albumet ”Eric is here" med Eric Burdon & the Animals.
10. Apres Moi (Regina Spektor)
2006. Från albumet ”Begin to hope” med låtskrivaren.
11. Philadelphia (Neil Young)
1993. Från soundtracket ”Philadelphia” med låtskrivaren.
12. Street Spirit (Thom Yorke/Ed O’Brien/Colin Greenwood/Jonny Greenwood/Phil Selway)
1995. Från albumet ”The bends” med Radiohead.

/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...