Blogginlägg från 1999-12-27

”Lalalive”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 27/12 1999.

EVA DAHLGREN
Lalalive
(Anderson/Metronome)

Är det bara jag som lyssnade på Eva Dahlgrens "Lai lai" när den kom i våras? Dammsuger års-bästa-listorna i flera tidningar och ingen Dahlgren där. Inte ens som nummer 97 på Aftonbladets samlade lista.
   En klart negativ överraskning ty "Lai lai", som jag anser vara årets bästa svenska album, har bara växt med tiden och blev rättvis ryggrad i scenrepertoaren som uppmärksammades stort både i våras och i somras.
   Just i dag, denna onaturliga releasedag, släpps stora delar (nästan 75 minuter) av Evas konsert på skiva och vi hör tydligt att materialet håller även på scen framför en publik.Och med musiker i kompet. Evas senaste skiva var en extrem studioskiva där hon själv spelade alla instrument utom stråkarna och sjöng dessutom alla stämmor.
   Evas egenhändiga produktion på studioskivan var lysande, ändå lyfter många låtar ytterligare när hela atmosfären vitaliseras, musiker tar ut svängar, låtar stuvas om och nya arrangemang föds.Som det rockiga engelska inslaget i "Lai lai", slidesolot i "Guldlock" som har ren David Lindley-potential, den mycket omgjorda "Ung och stolt" och showstopperlåten "Kom och håll om mig" har fått ett "I heard it through the grapevine"-inspirerat arrangemang.
   Repertoaren på skivan har ett övervägande 90-tals-urval med en stor tyngdpunkt på hennes två magnifika album "En blekt blondins hjärta" och årets skiva. Hela sex låtar hämtas från den mest aktuella skivan, dock inte "Rik och berömd" som jag bedömer vara mest catchy av alla.
   Framträdandet med Eva Dahlgren, och därmed också skivan, pendlar mellan mjukt och sensuellt och stort och majestätiskt. Och på alla områden är Eva drottningen bland svenska kvinnliga artister.

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.