Blogginlägg från 2022-09-14

Covers: Cowboy Junkies

COWBOY JUNKIES: Songs of the recollection (Latent, 2022)

DET VAR INTE SÅ LÄNGE SEDAN jag skrev om ”rockmusikens långsammaste grupp”, för knappt två år sedan medverkade gruppen på en tributeskiva med Rolling Stones-låtar. Här kommer några synpunkter om deras tämligen aktuella album med enbart covers. På tributeskivan gjorde de ”Moonlight mile” men här lyckas de klämma in en betydligt äldre Stones-låt, ”No expectations”, med en alldeles ljuvlig dobro spelad av gästmusikern Aaron Goldstein.
   Ja, den kanadensiska gruppen spelar ofta i lågt tempo med ett lågmält uttryck men det stämmer inte hela tiden. Majoriteten låtar på den här coverskivan må vara långsamma men saknar inte alltid energi. På exempelvis bandets version av den kanadensiska kollegan Neil Youngs ”Don't Let It Bring You Down” skramlar de på i samma stil som Young brukar göra.
   Förresten uppmärksammar bandet en annan, numera avliden, kanadensare, Gordon Lightfoot, på den här skivan. I den för mig ganska okända låten ”The way I feel” som också innehåller en portion distade elgitarrer. För övrigt en av skivans fyra inspelningar som redan var utgivna på en ep.
   Som redan sagts, tempot och tonläget på ett Cowboy Junkies-album överraskar aldrig men sångerskan Margo Timmins med sina bröder Peter, trummis, och Michael, gitarrist, gör lyssnaren aldrig besviken.
   Men lite överraskad blir jag ändå på avslutningslåten när kvartetten oväntat riktar sig mot England och 80-talet och hittar en för mig mindre känd The Cure-låt, ”Seventeen seconds”. Som tolkas med samma lätta tyngd som materialet i övrigt på det här albumet. Och Michael Timmins spelar taggtrådsgitarr som både smeker och upprör.


1. Five Years (David Bowie)
1972. Från albumet "The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars" med lårtskrivaren.
2. Ooh Las Vegas (Gram Parsons/Ric Grech)
1974. Från albumet "Grievous angel" med Gram Parsons.
3. No Expectations (Mick Jagger/Keith Richard)
1968. Från albumet "Beggars banquet" med The Rolling Stones.
4. Don't Let It Bring You Down (Neil Young)
1970. Från albumet "After the gold rush" med låtskrivaren.
5. Love In Mind (Neil Young)
1973. Från albumet "Time fades away" med låtskrivaren.
6. The Way I Feel (Gordon Lightfoot)
1965. B-sida på singeln "My heart tells me to believe" med The Womenfolk.
7. I've Made Up My Mind To Give Myself To You (Bob Dylan)
2020. Från albumet "Rough and rowdy ways" med låtskrivaren.
8. Marathon (Vic Chesnutt)
2007. Från albumet "North star deserter" med låtskrivaren.
9. Seventeen Seconds (Simon Gallup/Robert Smith/Lol Tolhurst)
1980. Från albumet "Seventeen seconds" med The Cure.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.