Blogginlägg från 2018-04-20

I min skivhylla: The Records

THE RECORDS: Shades in bed (Virgin V2122)

Release: 18 maj 1979
Placering i skivhyllan: Hylla 13. Mellan Michelle Phillips "Victim of romance" (1977) och The Records maxisingel "Rock and roll love letter" (1972).

JAG VAR UPPENBART EN SLOW STARTER NÄR INTRESSET för den engelska popgruppen The Records flammade upp runt 1978/79. Jag hade även lite dålig koll på det närbesläktade Kursaal Flyers sista tid som grupp hösten 1977. Därför missade jag Kursaals uppbrott men också startskottet för en ny popgrupp, The Records. Will Birch är den gemensamma nämnaren för de båda händelserna och det har jag lärt mig senare att allt han var/är inblandad i är intressant pophistoria.
   När Graeme Douglas lämnade Kursaal Flyers i februari 1977 tappade Birch sin mest naturliga lÃ¥tskrivarpartner och det var först pÃ¥ hösten 1977 han fick en ny, Southend-musikern John Wicks. Men dÃ¥ rÃ¥kade Kursaals sjunga pÃ¥ sista versen, sÃ¥ngaren Paul Shuttleworth ville satsa solo, och upplagan med Wicks som kompgitarrist gav bara ut en singel, "Television generation".
   LÃ¥tarna som Birch och Wicks redan skrivit Ã¥t Kursaals och spelat in med Muff Winwood som producent hamnade i malpÃ¥se. Planerna pÃ¥ en ny grupp fanns dock redan och musikaliskt gick tanken att det skulle bli en mix av Raspberries, Badfinger, Big Star och "Revolver" (Beatles-albumet). Det lÃ¥g nära till hands att kalla genren power pop och lÃ¥tskrivarteamet Birch/Wicks skulle bli den här gruppens Lennon/McCartney eller Difford/Tilbrook.
   Tidigt vÃ¥ren 1978 bestämdes övriga musiker i bandet, basisten Phil Brown och gitarristen Huw Gower, som först blev en utpräglad livegrupp. Det gav som resultat att gruppen hösten 1978 blev inbjudna till Be Stiff 78 Tour fast den pÃ¥ inget sätt var knuten till Stiff-bolaget. The Records fick en egen avdelning i paketturnén, där även Wreckless Eric, Mickey Jupp, Jona Lewie, Lene Lovich och Rachel Sweet uppträdde, men framförallt kompade gruppen den dÃ¥ blott 16-Ã¥riga Sweet.
   Mitt under Stiff-turnén släpptes The Records debutsingel, "Starry eyes", men mÃ¥naden innan gavs den första Birch/Wicks-lÃ¥ten ut officiellt, "Pin a medal on Mary", pÃ¥ Rachel Sweets första album "Fool around".
   Under inspelningarna av "Shades in bed", som gjordes mellan februari och april 1979, spelade bandet ocksÃ¥ in coverlÃ¥ten "Rock 'n' roll love letter". För bara nÃ¥gra veckor sedan skrev jag om den maxisingeln som släpptes innan albumet. Dock utan nÃ¥gon kommersiell respons som gjorde att lÃ¥ten ströks frÃ¥n albumet och ersattes av den inte fullt lika hitanpassade "The phone", producerad av gitarristen Gower som en nödlösning där den amerikanska sÃ¥ngerskan Jane Aire gör ett desperat gästinhopp.
   Ã…tta av tio lÃ¥tar pÃ¥ albumet är signerade Birch/Wicks, debutsingeln "Starry eyes" är nyinspelad med Robert John Lange som producent, men soundet är huvudsakligen som gruppens amerikanska förebilder lite tyngre och lite mer elektriskt. Birch har lite provokativt jämfört gitarrsoundet med Boston (!) men det var ocksÃ¥ USA som tände mest pÃ¥ The Records. "Starry eyes" blev en mindre hit där och gruppen hamnade musikaliskt i samma fack som The Knack och Cheap Trick.
   Lange, ännu sÃ¥ länge tämligen ny i producentbranschen, producerade fyra lÃ¥tar och är väl ansvarig för det tyngre soundet. Lange lämnade över produktionen till teknikern Tim Friese-Green som fullföljde Langes intentioner pÃ¥ framförallt rockigare arrangemang där elgitarrerna ofta ligger i tjocka lager. Men det är lÃ¥tarna som huvudsakligen räddar "Shades in bed".
   SingellÃ¥tarna "Starry eyes" och "Teenerama" är ju värda större framgÃ¥ngar än "bara" som mindre hitlÃ¥tar i USA. "All Messed Up And Ready To Go" hade blivit perfekt i Wreckless Erics repertoar som den en gÃ¥ng var ämnad. "Another Star" har den där vemodiga popkänslan och är egentligen en omskrivning av gruppens tidiga lÃ¥t "Held Up High", b-sida pÃ¥ "Teenerama"-singeln.
   InledningslÃ¥ten "Girl" är lite för högljudd gitarrock för mina öron, "The phone" är inte ett direkt lyckat försök att ersätta "Rock'n'roll love letter" och nyinspelningen av Kursaals gamla "Girls that don't exist" är en mindre katastrof. MÃ¥nga Ã¥r senare gick det att jämföra originalinspelningen, en tajt jordnära och galopperande poprocklÃ¥t, med den här överlastade Lange-produktionen. Kursaals inspelning gavs nämligen ut pÃ¥ pÃ¥ samlingsplattan "In for a spin" 1983.
   Som jag minns det köpte jag "Shades in bed" pÃ¥ rea (titta noga pÃ¥ prislappen "19:50" uppe till vänster pÃ¥ bilden ovan) och jag tror att det var den extra bonusplattan "Held high" som avgjorde köpet. Ep:n innehÃ¥ller fyra coverlÃ¥tar där varje gruppmedlem fÃ¥r sina minuter i strÃ¥lkastarljuset vid mikrofonen. Samtidigt fÃ¥r gruppen möjlighet att presentera sina musikaliska förebilder, de amerikanska grupperna Blue Ash och Spirit samt de engelska namnen The Kinks och The Rolling Stones.

HIGH HEELS

Side 1
1. Abracadabra (Have you seen her) (Frank Secich/Bill Bartolin)
1973. Singel med Blue Ash.
2. See my friends (Ray Davies
1965. Singel med The Kinks.

Side 2
1. 1984 (Randy California)
1969. Singel med Spirit.
2. Have you seen your mother baby (Standing in the shadows) (Mick Jagger/Keith Richards)
1966. Singel med The Rolling Stones.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.