Blogginlägg från 2015-04-03

Covers: Refreshments

THE REFRESHMENTS: Let it rock - the Chuck Berry tribute (Darrow, 2013)

Det var väl ingen större överraskning att Refreshments skulle göra ett album med Chuck Berry-låtar. Chucks klassiska rocklåtar har ju alltid befunnit sig nära bandets egen repertoar, inte minst live, och Joakim Arnell har ju när han har skrivit egna låtar ofta hämtat näring i just Chucks rock'n'roll-rytmer.
   Bandet har dessutom redan spelat in ett dussintal Berry-lÃ¥tar under sina drygt 20 Ã¥r som skivartister. Och när de ska göra ett album med sina favoritlÃ¥tar av Berry är det kanske ofrÃ¥nkomligt att inte upprepa nÃ¥gon lÃ¥t de redan spelat in en gÃ¥ng, i det här fallet blev det "Memphis, Tennessee".
   Majoriteten av innehÃ¥llet pÃ¥ skivan är lÃ¥tmässigt förutsägbart och det känns som att jag redan har hört Refreshments spela de här lÃ¥tarna, förmodligen live, eller annars är det sÃ¥ enkelt att jag har förväxlat en Chuck Berry-lÃ¥t med en annan ty lÃ¥tuppbyggnad, gitarriff, text och takt är i vissa fall förvillande lika varandra. Däremot finns inte titellÃ¥ten till albumet med...
   Refreshments Ã¥kte av nÃ¥gon anledning till legendarisk mark i Memphis, Sun-studion, där Chuck själv aldrig har spelat in nÃ¥got... Men det är givetvis en klassisk studio med sÃ¥ mycket rock'n'roll-känsla i väggarna att det trots allt var dit resan gick.
   Det var en kvartett Refreshments-medlemmar som 2013 for till Memphis. Saxofonisten Micke Finell hade vintern innan lämnat bandet och blÃ¥spartierna sköter inhyrde saxofonisten Tommy Holmström. I övrigt är det av förklarliga skäl bandets gitarrist, Jonas Göransson, som spelar den instrumentala huvudrollen. Men till viss del ocksÃ¥ Johan Blohms piano. Speciellt i lÃ¥tarna han sjunger, exempelvis "Memphis, Tennessee", "Come on", "Vacation time" och "Wee wee hours", som är lite snällare i konturerna när inte Chuck Berrys sound regerar. Men "You never can tell" svänger.
   Jag kan ju inte med bästa vilja i världen pÃ¥stÃ¥ att det är riktigt spännande att generellt lyssna pÃ¥ Refreshments 2015, det var nÃ¥gra Ã¥r sedan gruppen var musikaliskt intressant, men som Chuck Berry-inspirerat dokument har "Let it rock" sin värdefulla plats i skivsamlingen.
   PÃ¥ skivan finns inga direkta överraskningar. För mig okända "My Mustang Ford" är ju en rejäl Berry-rökare fast den härstammar frÃ¥n mitten av 60-talet. Sedan har de grävt djupt för att hitta nÃ¥gra lÃ¥ngsamma lÃ¥tar och varit tvungna att leta utanför den traditionellt rockiga fÃ¥ran. Och dÃ¥ lutar "Havana moon" och "Vacation time" mer Ã¥t jazz.
   Ã„nnu en originallÃ¥tar avslutar skivan, "Southern belle" är en rock'n'roll-lÃ¥t som Arnell säkert har skrivit ett dussintal gÃ¥nger tidigare.

1. You can't beat a Chuck Berry song (Joakim Arnell)
Original.
2. My Mustang Ford (Chuck Berry)
1965. Från albumet "Fresh Berry's".
3. Memphis, Tennessee (Chuck Berry)
1959. Singel.
4. Sweet little sixteen (Chuck Berry)
1958. Singel.
5. Come on (Chuck Berry)
1961. Singel.
6. It wasn't me (Chuck Berry)
1965. Singel.
7. Wee wee hours (Chuck Berry)
1955. Singel.
8. Nadine (Chuck Berry)
1964. Singel.
9. Havana moon (Chuck Berry)
1956. Singel-b-sida ("You can't catch me").
10. You never can tell (Chuck Berry)
1964. Singel.
11. You can't catch me (Chuck Berry)
1956. Singel.
12. No money down (Chuck Berry)
1955. Singel.
13. Carol (Chuck Berry)
1958. Singel.
14. Vacation time (Chuck Berry)
1958. Singel-b-sida ("Beautiful Delilah").
15. Southern Belle (Joakim Arnell)
Original.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.