Blogginlägg från 2024-03-01

”Before the sun”

JESPER LINDELL
Before the sun
(Gamlestans Grammofonbolag/Brunnsvik Sounds/Rootsy)

KNAPPT TVÅ ÅR EFTER JESPER LINDELLS omvälvande album ”Twilights” kommer den efterlängtade uppföljaren ”Before the sun” som släpps just idag 1 mars. Två år med en fantastisk musikalisk utveckling som på både scen och turné och i många olika skivproduktioner har gjort Jesper till landets mest spännande och personliga artist. Det har gjort att förväntningarna på ett nytt album växt över alla gränser och det är, med skivan i hand och musiken strömmande ur högtalarna, med stor beundran jag kan konstatera att albumet med Lindell och hans skickliga band motsvarar alla positiva förhoppningar.
   I en kravfylld musikbransch kan det vara svårt som artist att stå stabilt och säkert med båda fötterna på jorden. Jag har under några år haft mina tvivel kring Jesper Lindell och hans intensiva turnerande, med eller utan fiollegendaren Scarlet Rivera vid sin sida, höstens samarbete på både scen och skiva med Magnus Carlson utanför den egna karriären och samtidigt koncentrera sig på sin egen musik. Det finns faror och risker i det uppskruvade livsmönstret men med ”Before the sun” har Jesper på alla punkter lyckats i sin balansgång.
   Det första jag noterar på det nya albumet (”Recorded during the pandemic years 2020, 2021 & 2022”) är att inspelningarna till de tio låtarna är långtifrån framstressade under tidspress i den egna studion på landet i Brunnsvik utanför Ludvika. Här finns många musikaliska bevis att det är noggrannhet och hög kreativitet som har varit den viktigaste ledstjärnan.
   Jag har levt med ”Before the sun” i en dryg vecka. Det har lyssningsmässigt varit starkt utvecklande. Från det inledningsvis beräknade men ändå ganska ljumma intrycket när jag uppfattade första lyssningen som något helt förväntat men inte sensationellt. När jag sedan lyssning för lyssning närmade mig detaljerna blev det uppenbart att Jespers låtar, ibland skrivna med bandets pianist Rasmus Fors, når sina upprepade höjder är ”Before the sun” så mycket mer än ”bara” en simpel uppföljare till ”Twilights”.
   Den numera ganska tjatiga jämförelsen, där vi gärna nämner Van Morrisons makalösa röst, Robbie Robertsons låtskrivande och The Bands sound, finns förvisso fortfarande levande i Jespers musik. Men allt är så mycket mer värt när jag läser innehållsförteckningen till varje låt och samtidigt hör hur den unika och personliga kreativiteten hos varje musiker får sitt utlopp på varje låt.
   Att under några månader innan albumrelease släppa enskilda låtar som smakprov, som sedan november förra året har skett tre gånger i Jespers fall, uppmuntrar givetvis intresset och ryktesspridningen. Men när hela skivan är på plats stör det nyhetsvärdet och helheten något. Därför blev min första lyssning på ”Before the sun”, där albumet inleds med tre redan bekanta spår, lite loj men låtarna ”One of these rainy days”, ”Never gonna last” och ”Good evening” är ju inte sämre för det.
   Blås har förstärkt arrangemangen på flera av de låtarna och stundtals på albumet i övrigt. Med några få undantag håller Jesper genomgående igen spelandet på sin elektriska gitarr och ägnar sig hellre åt att spela akustisk gitarr, bas och mandolin. Vilket understryker ambitionen att inte i första hand framstå som gitarrhjälte. Fast han, säkert omedvetet, ”knyckt” albumtiteln från en gammal Eric Clapton-skiva...
   De ovan nämnda redan kända singellåtarna är ingalunda albumets enda höjdpunkter och i min uppfattning är det egentligen bara ett spår, ”Howlin”, som jag tycker faller ur den i övrigt geniala helheten. Det standariserade blåsarrangemanget på låten sänker nivån under det annars så personliga soundet på albumet.
   ”A little light in the dark” är en lite mjukare och kanske snällare Jesper Lindell-låt där bandets unika orgel/piano-sound kommer till sin rätt tack vare Rasmus Fors (som har skrivit låten med Jesper) respektive Carl Michael Junior Lindvall.
   En annan låt som också tillhör det softare utbudet på skivan, ”A strange goodbye”, står ut på albumet, mycket tack vare duettsången från den amerikansk sångerskan Kassi Valazza. En duett som kanske kommer att betyda lika mycket som Amy Helms inhopp på den då mindre kända The Band-låten ”Twilight” på Jespers förra album.
   Ännu en gång har Jesper här letat upp en närmast okänd coverlåt, Thin Lizzys ”Honesty is no excuse”. Fanns i original med på det bandets debutalbum 1971, ett år innan bandets mindre genombrott med versionen av den irländska traditionella låten ”Whiskey in the jar” och innan Phil Lynott hade utvecklat sin karaktäristiska sångröst. Jesper gör här låten med all berömvärd dignitet till sin egen.
   Avslutningen på ”Behind the sun” är lika stark, fast ännu så länge mindre känd, som albumets inledning. På den självbiografiska ”Brunnsvik” glänser trots allt Jespers elgitarr medan han i texten tittar ut över sjön Väsman i Brunnsvik. Albumets tionde och sista låt ”Do me in” har med tiden blivit min stora favorit på albumet. Jesper sjunger nästan i falsett med en soulbaserad stämma men det är Rasmus Fors avslutande orgel som under de sista minuterna avslutar albumet och ger mig ståpäls.

/ Håkan

Covers: Valerie June

VALERIE JUNE: Under cover (Fantasy, 2022)

”UNDER COVER” ÄR EN INTE OVANLIG ALBUMTITEL när en artist eller grupp gör en skiva med enbart covers men jag har ännu så länge, fram till nu, lyckats undvika ”Under cover”-skivorna på Håkans Pop. Jag har heller inte någon gång skrivit om den amerikanska sångerskan Valerie June på den här sidan. Så det var lite spännande, hon är trots allt från Memphis och hennes musik beskrivs innehålla allt från blues till bluegrass, att börja lyssna på hennes snart två år gamla skiva med åtta covers som officiellt benämns som ep.
   Blandningen på skivan är ganska gränslös mellan typiskt singer/songwriter-material (Nick Drake, Gillian Welch och Bob Dylan) och allmänt kända låtar som John Lennons ”Imagine” och Dylans ”Tonight I'll be staying here with you”.
   Valerie har en ljus påträngande och lite tålamodskrävande röst som på sätt och vis skapar en personlighet när hon tolkar andra artisters låtmaterial. Jag blir nästan mer imponerad av musikerna bakom Valerie, som i många fall är okända för mig (bland annat pedal steel-gitarristen Dan Iead), och produktionen som hon onekligen själv är ansvarig för under beteckningen ”A June Tunes Music Production”.
   Jag är i flera fall, Frank Oceans, Mazzy Stars och Joe Souths låtar, obekant med originallåtarna och kan inte direkt jämföra Valerie Junes tolkningar men hennes versioner av ”Godspeed”, ”Fade into you” respektive ”Don't it make you want to go home” är klart godkända. Speciellt blåset på den sistnämnda låten och så får jag lära mig att Frank Oceans pseudonym är Christopher Edwin Breaux när han skriver låtar.
   Valerie Junes speciella röst är lite för närgången i Dylans annars rätt loja originallåt men det kompenseras av den påföljande låten, Nick Caves ”Into my arms”, där hon sjunger ganska soft till kompet av en ensam pianist. Vackert och personligt. I en låt som för övrigt tidigare har tolkats på coveralbum med Ane Brun och Shelby Lynne/Allison Moorer.


“Pink Moon” (Nick Drake)
1972. Från albumet "Pink moon" med låtskrivaren.
“Fade Into You” (David Roback/Hope Sandoval)
1993. Från albumet "So Tonight That I Might See" med Mazzy Star.
“Look At Miss Ohio” (David Rawlings/Gillian Welch)
2003. Från albumet "Soul journey" med Gillian Welch.
“Godspeed” (James Blake Litherland/Christopher Edwin Breaux)
2016. Från albumet "Blonde" med Frank Ocean.
“Imagine” (John Lennon)
1971. Från albumet "Imagine" med låtskrivaren.
“Don’t It Make You Want To Go Home” (Joe South)
1969. Singel med Joe South & the Believers.
“Tonight I’ll Be Staying Here With You” (Bob Dylan)
1969. Från albumet "Nashville skyline" med låtskrivaren.
“Into My Arms” (Nick Cave)
1997. Singel med Nick Cave & the Bad Seeds.

/ Håkan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.