Blogginlägg från 2014-03-05

Tributes: Nick Drake

"Way to blue" (Navigator, 2013)

Den kultförklarade Nick Drake var en engelsk singer/songwriter som dog en alltför tidig död 1974 som 26-åring. Nick var inte speciellt uppmärksammad under sin livstid. Hans tre album, som kom mellan 1969 och 1972 och i efterhand har höjts till skyarna, följdes av depressiva och tillbakadragna år. Och hans död har genom åren diskuterats om det var självmord eller inte.

Skivan och konserten har samma titel som samlingsskivan med Nick Drakes egna inspelningar, som släpptes 1994 när hans musik hade blivit uppmärksammad i samband med tv-reklam (VW). Jag brukar inte normalt skriva om liveinspelade tributeskivor men dels står skivproducenten Joe Boyd, som producerade Drakes två första album, bakom konserten/skivan och dels är det ren studiokänsla på den här skivan då applåderna mellan låtarna är bortredigerade och dyker upp först efter sista låten.
   Konserten och inspelningen ägde rum 10 januari 2010 och en av musikerna frÃ¥n Nick Drakes originalskivor, stÃ¥basisten Danny Thompson, finns med i bandet och flera strÃ¥karrangemang är skrivna av Robert Kirby som ocksÃ¥ dekorerade Drakes skivor. Majoriteten av lÃ¥turvalet är hämtat frÃ¥n ovannämnda samlingsskiva.
   Jag är ingen Nick Drake-expert sÃ¥ jag kan inte jämföra de här tolkningarna med originalen. Men jag misstänker att de respektfullt hÃ¥ller sig nära originalen. Och skivan i sin helhet handlar mer om känslor än lÃ¥tmässiga eventuella kvalitéer.
   Det är en ojämn samling kända och okända artister som tolkar Drake. Robyn Hitchcock, en av de mer kända, har med sig avancerade ljudillustrationer som komp till den akustiska gitarren och "Parasite", som inte är nÃ¥gon känd Drake-lÃ¥t, lÃ¥ter nästan österländsk. Ovannämnde Thompson tolkar "One of these things first" som en instrumentallÃ¥t tillsammans med jazzpianisten Zoe Rahman.
   Allra bäst är Vashti Bunyan med sin ljusa fina röst i "Which will" där Kirbys tjocka strÃ¥karrangemang ger lÃ¥ten evigt liv. Och Brooklyn-sÃ¥ngerskan Lulucs fina version av "Fly" kryddas av akustisk gitarr, strÃ¥kar, dragspel och slidegitarr.
   Irländska Lisa Hannigan planterar "Black-eyed dog" i gammal, gammal engelsk folkmusik med hjälp av en tramporgel. Teddy Thompson, son till Richard och Linda Thompson, gör tillsammans med jazzsÃ¥ngerskan Krystle Warren "Pink moon" till en fin duett innan det öronbedövande publikjublet bryter. Jag jublar kanske inte lika reservationslöst men tycker mig ha kommit lite närmare fenomenet Nick Drake.

Innehåller:
1. Things Behind the Sun Luluc 4:10
2. Place to Be Scott Matthews 4:29
3. Fruit Tree Green Gartside 5:09
4. Poor Boy Shane Nicholson 6:23
5. Time Has Told Me Krystle Warren 4:51
6. Parasite Robyn Hitchcock 5:44
7. One of These Things First Danny Thompson, Zoe Rahman 5:11
8. Which Will Vashti Bunyan 3:23
9. Black-Eyed Dog Lisa Hannigan 4:04
10. Rider on the Wheel Shane Nicholson 3:09
11. River Man Teddy Thompson 5:07
12. Saturday Sun Lisa Hannigan, Luluc 3:39
13. Day Is Done Scott Matthews 3:35
14. Fly Luluc 4:10
15. Pink Moon Krystle Warren, Teddy Thompson 4:51

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.