Blogginlägg från 1998-03-27

Genom musikhistorien på bara 24 timmar

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 27/3 1998.

Vi kan inte se framtiden utan att blicka bakåt. Teknologin förfinas dagligen, ändå får vi ständigt ta steg tillbaka och omvärdera våra rötter. Ena dagen läser jag i nya Mojo om nästa landvinning, DVD, och nästa dag landar tre vinylsinglar/EP i min hand. Det kallar jag att färdas genom hela den tekniska musikhistorien på 24 timmar.
   Vinyl är naturligtvis inte framtiden men är värd en lÃ¥ngt mycket bättre och mer respektabel plats än en undanskymd garderob eller mörk källare. Och riktigt död blir vinylskivorna aldrig. Fast teknologiska nördar i slutet pÃ¥ 80-talet gärna gav sÃ¥dana prognoser.
   Sanningen är att vinyl är bra mycket större och viktigare än exempelvis Mini-Disc och DCC som vi knappt lärde oss stava till innan de tynade bort. Nej, vinyl försvann aldrig riktigt. Och renässansen känns. Inte bara genom de tre skivorna som just nu ligger framför mig. Det finns fler tecken i samma riktning.
   När det stora multinationella skivbolaget EMI förra Ã¥ret firade 100 Ã¥r Ã¥terutgav de en mängd av sina klassiska skivor - pÃ¥ vinyl. Engelska tidningen Record Collector listar under den underbara vinjetten "7" of pleasure" varje mÃ¥nad nyutgivna vinylsinglar. Främst hämtad frÃ¥n den engelska indiemarknaden som är stora vinylföresprÃ¥kare.
   Där nÃ¥gonstans tar det nya svenska skivbolaget Low Impact Recordings, med säte i Örebro, sats med enbart vinyl pÃ¥ programmet. Med grupperna Strollers och Sewergrooves. Förträffligt förpackade singlar/EP i hÃ¥rda pappomslag, läckra etiketter och olika logotyper. Genomarbetat men ansprÃ¥kslöst. PÃ¥ samma sätt är mono tillbaka som ett alldeles förträffligt ljud att förmedla musik med genuina rötter.
   När artister och grupper ägnar mer tid Ã¥t stereoeffekter än lÃ¥tar och produktion är det verkligen pÃ¥ sin plats att slÃ¥ ett slag för mono. Därför känns det sÃ¥ naturligt och följaktligen autentiskt att sparka liv i vinylskivspelaren när Strollers nya skiva anländer. PÃ¥ vinyl. I mono. En EP av klassiskt snitt med fyra lÃ¥tar. Men varvantalet 33 rpm känns inte riktigt tidstroget.
   Men dÃ¥ är Mathias Lilja bra mycket mer trogen det gamla 60-talet, bÃ¥de som sÃ¥ngare, lÃ¥tskrivare och gitarrist. Hans röst väller fram som, nu kommer klichéerna, "en ung Van Morrison" eller "en ung Eric Burdon" medan bandets sound av Farfisa, dist och fuzzbox fullbordar den utsökta resan i det förflutna. Som de aldrig själva upplevt men lyssnat in sig pÃ¥ med öron av guld. Mathias fyra lÃ¥tar pendlar mellan Van, Animals och Tages. Och den begränsade vinylljudbilden är pÃ¥taglig och givetvis helt logisk.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.