Blogginlägg från april, 1998

Totta Refreshments konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/4 1998.

KONSERT
TOTTA NÄSLUND & REFRESHMENTS
Prisma, Örebro 2/4 1998

Visserligen annonserades torsdagens Prisma-spelning med Totta som en solokonsert men Refreshments, hans numera permanenta kompgrupp, var i allra högsta grad närvarande. Med pianisten Bengt Bygren som extramedlem.
   För att ge Tottas repertoar från senare år den avslappnade livebehandling som bara Gävlebandet mäktar.
   Det var Totta & Refreshments fjärde Örebrokonsert på drygt ett år så några stora nyheter bjöds inte på denna gång.
   Konserten blev en reprisernas repris, ett jämnt urval låtar från Tottas båda Dan Hylander-producerade soloskivor. Plus något enstaka Nationalteatern-spår och några avslutande covers.
   Och allt presenterades med sedvanligt lugn av Totta. Som sedan med ena handen i byxfickan och en cigarett i den andra lotsade oss förbi moderna 90-talsklassiker som "Mitt liv är nu", "Jag får aldrig nog" och "Tung längtan".
   Innan Billy Bremner tog steget fram till mikrofonen och exloderade i ett härligt rock'n roll-medley strax före tolvslaget.
   Musikaliskt svängde det genomgående grymt som alltid fast volymen inte var överdrivet uppskruvad och tempot tryggt tillbakalutat. Som knappt överröstade pladdret i baren men tydligt markerade scensällskapets homogena samspel.
   Med proffs på scen, en gedigen repertoar och en generös framtoning gjorde torsdagskvällens konsert till en behaglig och värmande musikupplevelse.

/ Håkan

”Precious burden”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 3/4 1998.

SOPHIE ZELMANI
Precious burden
(Columbia)

Fröken Zelmani slog igenom stort med debutalbumet för över två år sedan. Kanske ingen hänsynslöst personlig debut. Men vågad i bemärkelsen tidlös. I den inte helt vanliga, i detta land, singer-songwriter-traditionen.
   Efter ungefär samma recept följer nu andraskivan som jag tycker överlag har ett starkare material med fler profilerade melodier, undantagslöst skrivna av Sophie själv.
   Singelaptitretaren "So long" är ingalunda ensam bland skivans många starka ögonblick. Den nästan smärtsamt ödesmättade inledningslåten "Leaving", den ännu mer sorgligt inlindade titellåten, den tindrande "Goodbye" och "Who I am" är andra lågmälda men rent ypperliga låtar.
   På ett par låtar ger blås, saxofoner och en sprucken trumpet, en spretigare ljudbild. Och den svajiga elgitarren i "Foolish" står verkligen ut. Detaljer som inte stör utan förgyller skivans mycket helgjutna sound.
   Men mycket av den trygga, medvetet mogna framtoningen är också producenten Lars Halapis förtjänst. En gitarrist med många strängar på sitt instrument.
   Ofta förknippas Halapis insatser med proffsig men lite opersonlig gitarrpop och snäll gitarrock. Men som producent till Ulf Lundell har självförtroendet ökat och han vågar så mycket mer nu än då, exempelvis september 1995 då Sophies Grammisbelönade debut kom.
   För övrigt så har "Precious burden" mer än Halapi gemensamt med Lundells "Män utan kvinnor". I form av etablerade fotografen Anton Corbijns omslagsbilder.
   Fast upp till Lundells personlighet når Zelmani givetvis inte riktigt ännu. Jag kommer ihåg att jag på Sophies debut drog paralleller med Neil Youngs "Comes a time". Nu låter det i allmänhet mer som "After the goldrush"-LP:n, vilket betyder att karriären är på väg åt rätt håll, och i synnerhet på "Black day". Där behöver jag inte ens blunda för att tycka mig höra Neil Young, Nils Lofgren och Danny Whitten i kören.
   Men Sophie Zelmani är så mycket mer än retro. Lyssna bara på sju minuter långa "Got to stop" som är både mystisk, drömsk och suggestiv. Imponerande.

/ Håkan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.