Blogginlägg från februari, 2004

”Kärlek & politik”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 23/2 2004.

Mikael Wiehe
Kärlek & politik
(BAM/Bonnier Amigo)

Både i titeln, som kan tyckas vara en torrtråkig och korrekt rubrik, och till innehållet är Mikael Wiehes nya studioskiva, hans första på fyra år, en motsägelsefull skapelse.
   Wiehe är en stor visdiktare som faktiskt kan bemästra de båda ämnena kärlek och politik på samma höga nivå. Och när han dessutom musikaliskt hela tiden utvecklas och flyttar gränserna så har jag inga problem med skivan fast den pendlar våghalsigt mellan vackra visballader, agitationsrock, kabarétango, dansbandspop och, faktiskt, rap.
   Det är lätt att reta sig på Mikael Wiehes envisa kamp för socialismen men så länge han gör det med den här musikaliska nyfikenheten kan jag lätt svälja en av hans starkaste politiska sånger sedan Hoola Bandoola-tiden, ”Gbg Gbg”. En låt som för övrigt andades rock redan i våras när han var ensam på scenen med en akustisk gitarr.
   På ett sätt är ”Kärlek & politik” både musikaliskt och textmässigt en utmärkt sammanfattning av Mikael Wiehes hela karriär.
   Där dragspelstango och några snälla nästan Björn Afzelius-smittande sånger inte hamnar högst i min regelbok men ändå fyller sin plats här.
   Och skivan avslutas med ett riktigt Wiehe-epos, nästan tio minuter långa ”Stockholm den 15 januari år 2003”, som i brist på annat måste kunna jämföras med några av hans största visballader.

/ Håkan

”Vi som aldrig landat”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 17/2 2004.

Patrik Isaksson
Vi som aldrig landat
(Columbia/Sony)

Nu har stunden kommit till Patrik Isakssons viktigaste beslut: Ska han bli en lättglömd two-hit-wonder eller vill han gå vidare, utvecklas och ta chanser.
   Med facit hand, nya skivan, lutar det dessvärre åt det negativa hållet. Allt är bäst som det var och mitt mål är att bli mycket spelad på Radio Rix, tycks han tänka.
   För det har inte hänt så mycket på hans tre album. Att följa upp sin förhållandevis framgångsrika debut med en snarlik skiva är väl ett godkänt koncept men nu verkar hans musikaliska bana vara lika beige som hans skjorta.
   Och då är jag i själva verket inte alls så missnöjd med varken texter eller melodier. Däremot är produktionen, Peter Kvint är ny producent, så sanslöst insmickrande med tungt lastade arrangemang, körer, stråkar och många instrument, att den inte lämnar över något till lyssnarens fantasi.
   Musikaliskt är det antingen blekt och lättsmält eller tredje gradens stölder från E Street Band eller Meatloaf.
   Här finns starka texter, uppbrott och olycklig kärlek, som helt försvinner i det radiovänliga soundet. Och det känns som om Patriks ambitioner som textförfattare slarvas bort rejält på den här skivan.
   Här skulle han ha kunnat lärt sig mycket av Peter LeMarc, som faktiskt skrivit en text tillsammans med Patrik på den här skivan, och hans senaste skiva där arrangemangen är så lågmälda att varje strof sjungs för att aldrig glömmas.
   I den känsliga omgivningen hade låtar som ”Det kunde varit jag” och ”Balladen om ensamhet” varit oändligt mycket mer värda.

/ Håkan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.