Blogginlägg från 2015-02-28

Februari 2015 på Håkans Pop

FEBRUARI 2015 BLEV EN GANSKA KONVENTIONELL månad på Håkans Pop. Här nedan kan ni följa händelserna på sidan genom alla blåfärgade länkar. Jag har försökt skruva ned tempot lite när det gäller konsertbesök men kan naturligtvis inte riktigt hålla mig från både små och stora scener. Månadens endast två konserter blev upplevelser i både smått och stort.
    First Aid Kit pÃ¥ ett fullpackat Conventum Kongress i Örebro var naturligtvis mÃ¥nadens kommersiella höjdpunkt. Med systrarna Johanna och Klara Söderberg i centrum och i mixerbÃ¥set trängdes mamma, pappa och lillebror Söderberg. Intensivt arbetande pappa Benkt mixade ljudet till fulländning medan systrarna överraskade med en stundtals rockig framtoning.
   Tidigare i mÃ¥naden uppmärksammade jag den lilla rockscenen i Örebro, Level, där det lokala bandet Shamrock gjorde energiska covers av irländska folklÃ¥tar. Härligt levande och en alldeles perfekt lördagsunderhÃ¥llning.
   I kategorin Coverskivor skrev jag om bÃ¥de Rosanne Cash, Mark Knopflers hobbyprojekt The Notting Hillbillies och Joe Jackson . Och i den alltmer sällsynta serien Tributeskivor satte jag strÃ¥lkastarna pÃ¥ förra Ã¥rets Ted Gärdestad-hyllning.
   Det närmar sig topplatserna pÃ¥ min lista över de bästa cd-boxarna. PÃ¥ plats 9 placerade jag Ulf Lundells "Livslinjen"-box (1991) och pÃ¥ 8:e-platsen tyckte jag Donovans "Troubadour" var given.
   I den spännande serien om rocktidningen Larm tog vi oss fram till #12 (juni 1980) och #13 (vÃ¥ren 1981) med fantastiska Ã¥terblickar pÃ¥ underbara skriverier om bland annat Lew Lewis, Alan Price, Joe Elys, John Lennons död, Marianne Faithfull och Ritchie Blackmore.
   Tillbakablickarna pÃ¥ gamla konsertrecensioner tog oss till bÃ¥de Titiyo 1993, Mats Ronander 1982, Stefan Andersson 1993 och Eva Dahlgren 1982.
   Under februari 2015 tvingades jag säga adjö till klaviaturspelaren Mats Olausson som under 80-talet gjorde sÃ¥ starka insatser bakom Anne-Lie Rydé och Ulf Lundell och pÃ¥ en mängd olika svenska pop- och rockskivor.

AV MÅNADENS NYA ALBUM PASSADE JAG PÅ att recensera två utmärkta exempel, Mickey Jupps "Body-building" och det skånska bandet Wildies "Long & gone" som jag idag, på månadens sista dag, väljer till februaris bästa album.
   I övrigt har jag lyssnat pÃ¥ mÃ¥nga nya album. Jag förstÃ¥r inte hyllningarna av ThÃ¥ströms "Den morronen" som är monotont händelsefattig, deprimerad och introvert. Winhill/Losehill är ett norrländsk spännande band, deras "Trouble will snowball" ligger ljudmässigt nÃ¥gonstans mellan Bon Iver och Sparks.
   José González har hamnat i ungefär samma hopplösa läge som ThÃ¥ström pÃ¥ "Vestiges & claws". Tonsäkert och innerligt men det nÃ¥r inte fram till mina känslor fast det här är ansprÃ¥kslöst lÃ¥gmält. Love Antells "Barn av Amerika" befinner sig lÃ¥ngt frÃ¥n den där framrusande euforiska energin som präglade förra skivan, "Gatorna tillhör oss" (2012). Nu är det mer suggestivt och lÃ¥gmält men ocksÃ¥ snällt och opersonligt.
   Efter all lugn musik i sakta mak kommer JD McPhersons "Let the good times roll" som en befrielse. JD ger faktiskt den annars sÃ¥ stelbenta rockabillygenren en ny dimension. HÃ¥rd rytm, en alldeles knäckande röst (Little Richard!), lite blÃ¥s och en akustisk svängande gitarr. Lägg pÃ¥ lite twang och soul pÃ¥ det är "Let the good times..." en skiva att ständigt Ã¥tervända till.
   Jonatan Lindner var killen med rösten och lÃ¥tarna som gjorde att jag aldrig glömmer bandet This Morning Orchestra. DemolÃ¥tarna var magiska och kanske ouppnÃ¥eliga men han försöker upprepa personligheten pÃ¥ nÃ¥gra nya lÃ¥tar tillsammans med Kapellet. Lyssna själv här och ni kanske har en ny favorit.

BETTYE LAVETTE: Worthy
När soulmusik ska fungera i mitt huvud så ska det vara musik spelad på riktiga instrument och en röst så kraftfull att den etsar sig fast för all framtid. LaVette äger just den stämman och har under 2000-talet vid ett flertal tillfällen gjort album av oerhörd styrka som dessvärre har passerat mina öron lite för snabbt.
   PÃ¥ "Worthy" gör Bettye coverlÃ¥tarna till sina egna som är omöjliga att jämföra med originalversionerna. Lyssna bara pÃ¥ "Wait", Beatles-lÃ¥ten, som jag i en "blindtest" aldrig hade förknippat med Beatles. Musikerna, med bland annat Doyle Bramhall II pÃ¥ gitarr, och producenten Joe Henry har naturligtvis del i denna succé.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.