Blogginlägg från 2015-02-18

Stefan roade bara glittrande flickögon

Göteborgaren Stefan Andersson var ett hett svensk rocknamn i början på 90-talet. Han albumdebuterade 1992 med "Emperors' day", med bland annat hitlåten "Catch the moon", som han fick en Grammis för. Året därpå följde han upp framgångarna med album nummer två, "Walk right on".
   Minifestivalen eller rockgalan i Ishallen i Örebro med tre av Sveriges dÃ¥ populäraste artister, Louise Hoffsten, Stefan Andersson och Titiyo, blev ett mindre publikfiasko med sammanlagt bara tusen betalande Ã¥skÃ¥dare. Ett noga planerat tidsschema höll förvÃ¥nansvärt bra och smidigt under kvällen. Gjorde pauserna tacksamt korta mellan artisterna som bjöd pÃ¥ koncentrerade timslÃ¥nga varianter av sina konserter inklusive extralÃ¥tar.
   Magnus Lindberg agerade förband tillsammans med Staffan Ernestams band Pojkarna FrÃ¥n Prärien innan Titiyo gick upp pÃ¥ scenen strax efter Ã¥tta. Hon följdes av Louise Hoffsten, kvällens bästa inslag, och allt avslutades framÃ¥t midnatt med Stefan Andersson och hans band pÃ¥ scen.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 20/12 1993.


STEFAN ANDERSSON
Ishallen, Örebro 17 december 1993

Stefan Andersson hade ingen lätt uppgift i fredagskväll när han framåt midnatt skulle efterträda Louise Hoffsten på den stora scenen i Ishallen.
   Den allmängiltiga, lite vardagliga stämpeln som Stefan fÃ¥tt pÃ¥ sig hÃ¥ller sÃ¥ smÃ¥tt pÃ¥ att sudda ut hans person som levande rockartist.
   Jungfruresan förra sommaren var en charmig turné för smÃ¥ lokaler. Nu var lokalen onekligen för stor och människorna i publiken var alldeles för fÃ¥ för att göra underverk av Stefans traditionella rock.
   Det var inledningsvis dÃ¥ligt ljud som inte kunde kompenseras med varken hög volym eller blixtrande laserljus.
   Flickorna längst fram glittrade med ögonen men för mer objektiva ögon och kritiska öron var det fÃ¥ nyanser som gick fram i de hÃ¥rt rockande lÃ¥tarna.
   DÃ¥ var det betydligt roligare och intressantare när han tog fram den akustiska gitarren, drog ned tempot och plockade fram de smÃ¥ pikanta detaljerna i sin musik.
   I lÃ¥tar som "Sorito town", en lätt omarrangerad "Catch the moon" och "Fat boy blues".

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.