Blogginlägg från 2015-02-09

Larm #12: juni 1980

1. Ska - eller va fan hände på Jamaica före reggae-musiken
2. Q: Are we not men? A; We are DEVO!!!
3. THE CURE
4. LEW LEWIS
5. Muscle Shoals i kvadrat
6. PROFESSOR LONGHAIR
7. 999
8. PETE FRAME: Birmingham Beatsters
9. ALAN PRICE: Between yesterday... and today
10. JIMMY PAGE i studion
11. Lennart Perssons singlar
12. Lost in the blåst
13. Skivrecensioner
14. Litta' om JOE ELY

OM MAN SKA LITA PÅ LEDAREN OCH DEN sedvanliga förklaringen till försenat nummer i #11, när de en gång för alla bestämmer att framtida Larm-nummer ska komma punktligt på bestämda tider (två nummer/år, juni och december) så borde nya numret dateras juni 1980. Med tanke på Larm-numrets två helsidesannonser (The Fabulous Thunderbirds: What's the word/Graham Parker: The up escalator) och deras releasedatum borde det stämma rätt bra.
   Utan namngiven chefredaktör, Lennart Persson meddelade sitt avhopp i #11, sÃ¥ blev det pÃ¥ den ansvarige utgivaren Staffan Soldings lott att meddela och förklara det nya priset pÃ¥ Larm, 15 kr. "Vi hade satt priset pÃ¥ Larm nummer 12 innan vi hade fÃ¥tt reda pÃ¥ vad tryckningen av nummer 11 skulle gÃ¥ pÃ¥. De skulle vi aldrig ha gjort. Kostnaderna hade ökat med 40% sedan nummer 10", skriver en smÃ¥tt chockad Solding. Prenumerationspriset för fyra nummer var därmed 50 kr.
   Efter Lennart P:s avhopp, fast han fortfarande tillhörde redaktionen och bidrog med nÃ¥gra texter, kunde man i det här 52-sidor tunga Larm-numret avläsa en viss breddning av materialet. Som exempelvis den inledande lÃ¥nga artikeln, skriven av initierade Jörgen StÃ¥lbrand, som beskriver skamusikens historia med smÃ¥ korta presentationer av The Maytals, Prince Buster, Jimmy Cliff, The Wailers, Skatalites och omslagsartisten Don Drummond plus en efterföljande liten diskografi i ämnet.
   Skahistorien följs av av tvÃ¥ Bengt Lander-signerade artiklar om Devo och The Cure, tvÃ¥ inte helt "rumsrena" grupper enligt den gamla traditionella Larm-modellen, innan Lennart P kommer och ställer allt till rätta med en intervju/artikel/skivhistoria med Lew Lewis fram till singeln "1-30 2-30 3-35". Lennart P har bara gott att säga om den skivan: "Det här är en osannolik rockabilly-mutation som är suveränt producerad av Vic Maile". Jag hÃ¥ller med och det kan ni läsa här.
   Efter Kalle Oldbys presentationer av gitarristerna Reggie Young och Pete Carr i tidigare Larm tar han nu ett samlat grepp om hela den Muscle Shoals-baserade studiogruppen som innehÃ¥ller David Hood, bas, Roger Hawkins, trummor, Jimmy Johnson, gitarr, och Barry Beckett, keyboards. Ett fantastiskt sedvanligt handskrivet uppslag av Oldby och vilken otroligt rutinerad kvartett, med mÃ¥nga musiktips, han berättar om.

STAFFAN SOLDINGS "ÄNNU MERA BLUES"-krönika, som funnits med sedan dag 1 och här, har nu städats ut men han har i gengäld fått större utrymme. Här är det fem fina sidor om Professor Longhairs långa historia med snygga skivetiketter och omslag som illustrationer.
   Ettrigt energiska 999 presenteras av Mia Valentin pÃ¥ en liten men detaljerad välfylld halvsida. Engelsmannen Pete Frames Rock Family Trees tillhör pop- och rockhistoriens viktigaste dokument, finns tryckta i flera böcker, och Larm hade fÃ¥tt tillstÃ¥nd att Ã¥terpublicera hans sedvanligt detaljerade träd över Birmingham-grupper som bland annat Moody Blues, The Move och ELO med förgreningar. Plus en mycket noggrann diskografi.
   Teamet Lennart P/Staffan Solding uppreepar "succén" frÃ¥n Larm #7 och #8, när de genomarbetat tog sig igenom Kinks diskografi, genom att pÃ¥ sidorna 29-39 Ã¥terberätta Alan Prices skivhistoria. Även denna gÃ¥ng täcker Lennart P den tidiga perioden, 1965-70, och Solding den senare, 1971-80. Med etiketter, skivomslag och sedvanligt kunnigt och intressant berättande.
   Jimmy Page i studion, följetongen frÃ¥n Larm #9 och #10, fÃ¥r en överraskande och oplanerad fortsättning i det här numret. Pontus von Tell kommer med ny information i ämnet, nÃ¥gra rättelser pÃ¥ tidigare artiklar och nÃ¥gra diskografitillägg.
   Lennart P:s singelrecensioner är tillbaka men pÃ¥ ett starkt nedminskat utrymme. Tio singlar är allt som behandlas. Bland annat Basse Wickmans "Son of Cathy's clown" ("pure magic", skriver en grymt imponerad Lennart), Dwight Twilleys "Somebody to love", en bootleg-ep med Beatles (!) och en intressant Richard Hell-ep.
   Bland skivorna pÃ¥ de tre "Lost in the blÃ¥st"-sidorna lÃ¥ter ett Tom Rush-album frÃ¥n 1970, tvÃ¥ Dr John-album och Herb Pedersens lugna "Sandman" mest intressanta.
   Sedan har vi i vanlig ordning nÃ¥gra sidor skivrecensioner med aktuella skivor ocksÃ¥. Som Ry Cooders soundtrack till "The long riders", Alan Prices senaste album "Rising sun" och Lennart Perssons recension av The Records "Crashes"-album.
   Ã„ven Torkel Dromberg har blivit av med sin vinjett, Litta Kantri, och fÃ¥r nu pÃ¥ ett uppslag berätta allt han vet om Joe Ely.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.