Blogginlägg från 2015-02-04

Exotiska rytmer och kall inledning

Från 1989, när Titiyo fick sitt genombrott med singeln "Talking to the man in the moon", blev hon Grammisvinnare två år i rad, debutalbumet "Titiyo" och hade tidigare under 1993 toppat albumlistan med sitt andra album "This is Titiyo".
   Minifestivalen eller rockgalan i Ishallen i Örebro med tre av Sveriges dÃ¥ populäraste artister, Louise Hoffsten, Stefan Andersson och Titiyo, blev ett mindre publikfiasko med sammanlagt bara tusen betalande Ã¥skÃ¥dare. Ett noga planerat tidsschema höll förvÃ¥nansvärt bra och smidigt under kvällen. Gjorde pauserna tacksamt korta mellan artisterna som bjöd pÃ¥ koncentrerade timslÃ¥nga varianter av sina konserter inklusive extralÃ¥tar.
   Magnus Lindberg agerade förband tillsammans med Staffan Ernestams band Pojkarna FrÃ¥n Prärien innan Titiyo gick upp pÃ¥ scenen strax efter Ã¥tta. Hon följdes av Louise Hoffsten, kvällens bästa inslag, och allt avslutades framÃ¥t midnatt med Stefan Andersson och hans band pÃ¥ scen.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 20/12 1993.

TITIYO
Ishallen, Örebro 17 december 1993

En svensk souldrottning med sval lätt dansant musik på programmet drog igång den långa rockfyllda konsertkvällen i Ishallen.
   Hennes musik är kanske lite för sval för att riktigt passa in i en kylslagen ishall av ofantliga mÃ¥tt.
   Dessutom var kvällen ung, publiken nykter och fredagsstämningen loj när hon med band tog scenen i besittning strax efter Ã¥tta.
   Titiyo hade kvällens största band bakom sig. Men de visade inga muskler, med hög volym som följd, utan bjöd snarare pÃ¥ en exotisk resa med allsköns rytmer.
   Det stora kompet, lett av basisten Christian Falk i grön tröja och gull toppluva, garanterade ett härligt gung med smattrande högfrekventa rytmer. Som i mÃ¥nga fall sköljde över Titiyos ljuva stämma. I lÃ¥tar som i längden tenderade att lÃ¥ta som de var stöpta i samma form.
   Titiyos bror Cherno rappade pÃ¥ nÃ¥gra lÃ¥tar, Dj Sleepy scratchade och jag stod och undrade varför sÃ¥ mÃ¥nga duktiga musiker inte kunde lÃ¥ta mer levande än de gjorde.
   Det var först i "Talking to the man in the moon", dÃ¥ hon inledningsvis bara kompades av gitarristen Mattias Torell, som soulen fick själ och musiken ett ansikte.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.