Blogginlägg
Stöpt i den traditionella mallen
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/6 2006.
KONSERT
Punsch
Strömpis 3/6 2006
Örebrogruppen Punsch, under sedvanlig ledning av sångaren och låtskrivaren Christian Ståhlberg, har precis släppt sitt tredje album. Efter, i nämnd ordning, "Fredag i blodet" och "Torsdag i nacken" hade det blivit dags för "Lördag och releasefest" utomhus i Strömpis trädgård.
Titeln på nya skivan är den omöjliga "Woolloomooloo" (en geografisk plats i Australien) och jag hörde inte Christian nämna namnet en enda gång i lördagskväll. Inte heller tjatade han om att vi skulle köpa nya skivan eller kom med andra kommersiella uppmaningar. Kanske var det så att alla redan hade skivan ty stämningen i publiken var redan i den tidiga försommarkvällen både hög, familjär, dansant och allsångsbenägen.
Christian är stöpt i den traditionella mallen av singer-songwriter-traditionen med elgitarr och munspelsstativ som viktiga hjälpmedel. Framför ett nätt och tajt kompband som inte gjorde underverk men var trygga och tajta när det bästa från en repertoar på tre skivor lite snabbt, stressat och korthugget skulle presenteras.
Punsch hade, vad jag förstår, hamnat i kläm mellan lördagskvällens förfester och restaurangens ordinarie verksamhet och fick den inte helt avundsvärda uppgiften att trissa upp stämningen tidigt på lördagskvällen. Men med hjälp av en härlig support i form av kamrater, fans och grannar så blev det så glatt och uppsluppet det rimligtvis kan bli mellan nio och tio på kvällen.
Till hjälp hade Christian och bandet en ännu större, och därmed både jämnare och bättre, repertoar där de nya låtarna, med toppar som "Kalas" och "Mamanamanaj", naturligt smälte in bland klassiker som "Torsdag i nacken", "Paloma" (med instick av både "La Bamba" och "Twist & shout") och "Fredag i blodet".
En repertoar som musikaliskt spetsades under flera låtar av munspelsvirtuosen Björn "Bjucke" Alriksson. Som vid flera tillfällen gav låtarna ett lätt countryfierat sväng.
Och tillsammans med det i övrigt okonstlade, prestigelösa och extremt tidlösa sound som Punsch representerar var det inga större problem att få publiken på fötter den här ljusa sommarkvällen.
/ Håkan
Helheten i arrangemang viktigare än gitarrmärken
Sommar, sommar, sommar
<< | Juni 2006 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | |||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...
Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...
Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...
Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...
Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...
Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...
Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...
Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...
Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...
Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...


Kommentarer till blogginlägget: