Blogginlägg

Jordnära med stor entertainer

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 13/10 1997.

KONSERT
DI LEVA
Röda Kvarn, Örebro 11/10 1997

En sak är säker. Di Leva är sig aldrig lik. Bara en timme innan han gick upp på Röda Kvarns scen figurerade han i TV som en halvgalen, excentrisk lärare. Som sig själv uppträder den gode Thomas som vänligheten personifierad. Och ensam i en akustisk show blir det mer jordnära än någonsin tidigare.
   Men klädd i en lÃ¥ng, orange, fotsid helklänning retas han givetvis med sina kritiker. Av vilka jag dock inte kunde upptäcka nÃ¥gon pÃ¥ Röda Kvarn i lördagskväll.
   Det blev en Di Leva-konsert som behagade fanatikerna. Där klyschorna rullade ur hans mun pÃ¥ löpande band, landade bland undersÃ¥tarna som förvandlade de tomma orden till lag. Vi känner igen taktiken, Thomas.
   Däremot var det musikaliskt helgjutet där ingen lÃ¥t tappade i kraft av att framföras pÃ¥ en akustisk gitarr. Di Levas karriär är överfylld av melodiösa mästerverk som i sin avskalade form blir ännu mycket starkare.
   Han visade sig dessutom vara en habil gitarrspelare som gjorde att vi inte saknade arrangemangen, utanpÃ¥verket, vi är vana med. En konsert med Di Leva är som vanligt inte bara sÃ¥ng och musik. Visuellt var det ytterst vackert pÃ¥ Röda Kvarns smakfulla scen. Med kandelaber, vit vattenkanna, tända ljus och rökelse. Och fruktfat!
   FrÃ¥n ett stort fruktfat plockade han sin energi som han sedan bokstavligen delade med sig av till publiken. Han är en stor entertainer med stort självförtroende, ingen incident kan fÃ¥ honom att tappa fattningen. Byta sträng pÃ¥ gitarren blev till stort skÃ¥despel.
   Hans hits genom Ã¥ren blev scenrepertoarens ryggrad med smÃ¥ underbara avsteg till udda lÃ¥tar som "Solens gÃ¥ta". Och försiktigt stegrade sig tempot och stämningen fram till ordinarie slutnumret "Everyone is Jesus". DÃ¥ gjorde Di Leva kvällens enda misstag genom att snabbt avbryta hyllningarna och göra avslutningen till ett skÃ¥despel som snopet och snabbt tog slut.

solo

En storm ska ta oss hem
Vem ska jag tro på?
Regnbågsdiamant
Adam & Eve
Söta lilla blomma
(LÃ¥t universum bli ett hem - a cappella)
Lady i det gröna
Solens gåta
Vi har bara varandra
Everyone is Jesus

Extralåtar
Du vet
(Själens krigare - a cappella)

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.